Jag hör till dem som snusförnuftigt sagt att barn skaffar man inte, dem får man! Barn är en gåva och om någon tror att livet är så smidigt uppbyggt att det bara är att bestämma sig för att gå ut och skaffa sig ett barn och sedan få ett, då är man verkligen helt fel ute. Länge var jag helt övertygad om det. Jag var till och med förvissad om att det är den enda sanningen. Ända tills den dag kom då jag insåg att om någon skulle utses att representera den första kategorin, så skulle det tyvärr bli jag. Vi fick inget barn. Så vi måste skaffa ett.

Vi visste till och med om att det skulle bli svårt. Att det inte fanns några som helst möjligheter att vi skulle klara det på egen hand. Ändå kom det att räcka 6 år från den första kontakten med läkare tills vi äntligen fick hålla vårt barn i våra armar. Sex år. Av tabletter, sprutor, kontroller och misslyckanden. Av frustration. Ilska. Och av djupaste djupaste sorg. S e x år. Men när jag idag skriver det här är det inte för att någon ska tycka synd om mig, eller om oss. Jag skriver inte för att få sympati eller medömkan. Utan för att jag äntligen förstått.

Imorgon firar vårt barn sin 11-årsdag och redan för några dagar sedan informerade han oss om att han förmodligen inte kommer att kunna sova inatt. Att livet är för spännande. Och vore det bara upp till mig så skulle jag göra allt för att livet skulle få förbli just så spännande för honom! Göra allt för att han med förväntan skulle få se fram emot varje ny dag.

Men så fungerar kanske livet inte heller? Jag kan finnas där för honom. Och förbereda honom. Visa honom på de möjligheter som finns. Vägleda honom hur han på bästa sätt och med omtanke om andra tar sig fram genom livet. I medvetenhet om att också han kommer att möta tuffa dagar. Dagar då motgångarna radar upp sig och han helst av allt skulle vilja gå in igen och låsa dörren. Från insidan. För sådana dagar kommer till oss alla och från dem kan man inte värja sig. Bara göra sitt bästa för att ta sig genom dem.

Men imorgon bryr vi oss inte om sådant för då blir det fest! För den nyblivna 11-åringen. Barnet som älskar att titta på Doctor Who. Som längtar tills sommaren och de långa kvällarna på stranden. Vårt älskade barn.

Det barn som vi skaffade oss.

/ Linda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: