I väntan på tåget som ska ta mig hem till Vasa sitter jag ensam på ett café i Åbo. Här finns ingen jag känner, ingen som känner mig. Runt omkring mitt bord pratas och skrattas det. Någon jobbar koncentrerat framför sin laptop medan andra slösurfar på mobilen. I luften ligger förväntansfull fredagsstämning och stress. Luften …

Fortsätt läs

Igår satt vi där tillsammans, vi som känt varandra så länge. Ett helt liv, till och med. Tillsammans drack vi kaffe, tänkte högt, grät lite. Men också skrattade. Alla känslor får och måste rymmas in, även om sorgen målmedvetet gör sitt bästa för att ta över. Dominera. I en skoningslös saknad som bottnar i vetskapen …

Fortsätt läs