Igår satt vi där tillsammans, vi som känt varandra så länge. Ett helt liv, till och med. Tillsammans drack vi kaffe, tänkte högt, grät lite. Men också skrattade. Alla känslor får och måste rymmas in, även om sorgen målmedvetet gör sitt bästa för att ta över. Dominera. I en skoningslös saknad som bottnar i vetskapen …

Fortsätt läs

För länge länge sedan, i ett litet land som hette Finland, fanns det en mamma som inte hade något barn. Men hon hoppades, väntade. Och längtade. I många dagar, månader och år. Hennes högsta önskan var inte att få en flicka eller en pojke, där gjorde hon ingen skillnad. Mamman utan barn var nämligen trygg …

Fortsätt läs