Personalfrågor

Sjukskötare

Vård- och landskapsreformen faller medan jag ligger och snörvlar på soffan. Jag kan tänka mig att vårdpersonal runtom i landet drar en kollektiv suck av lättnad. Ingen reform, regeringen avgår. Osäkerheten inför vad som komma skall både minskar och ökar, samtidigt. Just nu vet vi inte vad vi har men inte heller vad vi får.

Med min vårdpersonal förhåller det sig så att han couldn´t care less. Vem bryr sig om strukturer så länge det finns korv i kylskåpet och en hand som kliar en på magen? Fatta så skönt det skulle vara,

att inte ha något annat att bry sig om.

 

 

Tankar om tid

Knotigt vindpinade granar står i tyst och allvarsam givakt längs liftbanan. I de redan välnötta spåren strävar mina slalomskidor taktfast mot den mäktiga fjälltoppen. Vinden viner stilla, snön slår milt mot mitt ansikte. Det är då jag inser att jag just nu är med om något stort.

Tiden är inte densamma här.

Kanske är det för att jag inte har några alternativ. Riktningen och målet är givet och jag måste fortsätta uppåt. Kanske är det för att jag är så långt hemifrån att några bekymmer inte når mig. Annat än de korta stunder jag loggar in på Facebook och märker att den lilla världen fortfarande finns kvar. Men då tar jag mig snabbt snabbt tillbaka till lugnet och himlahöjden.

Eller kanske är det för att jag äntligen får andas i egen takt?

Och inte i andras.

20190228_161756.jpg

Kära Dag Bok,

IMG_20190127_140304_079.jpg

Idag tog vi oss över isen till villan. Först gick det jättebra för många skotrar hade kört upp breda spår. Så vi kunde gå snabbt. Sen hade skotrarna svängt åt ett annat håll än det vi skulle till, så då måste vi göra egna spår. Då gick vi lite långsammare. Fast vi gnällde inte för vi är stora nu. Dessutom var det jättekallt så om man skulle ha stannat och gnällt skulle man ha frusit jättemycket. Det är sånt man lär sig med åren.

Sen kom vi fram till villan. Och så gick vi till den andra holmen som är vår. Den som vi inte får bygga något på, men det gnäller vi inte heller för. Där hade stora granar blåst omkull så en annan helg måste vi ta motorsågen och reda upp. Vi vill ju att holmen ska vara fin under tiden då vi inte bygger en sommarstuga.

Sen gick vi tillbaka. Vid bastun hade någon glömt en simfot. Och då tänkte vi att vintern säkert kom fort i år. Så fort att man bara hann ta av sig sin ena simfot. Eller så var det någon som hade haft jättebråttom så där annars bara. Men det är ju onödigt, sånt kanske man också borde lära sig med åren. Att inte stressa.

Sen gick vi tillbaka över isen.

Snipp snapp snut så var den dagen slut.

 

Svensk, svenskare, Replotbo

Då jag var sju år kunde jag inte sjunga Modersmålets sång. Jag tyckte om att sjunga så när det kom till själva melodin uppstod inga större svårigheter. Problemen infann sig istället i samband med texten då jag istället för ”härligt” sjöng hälit, istället förljuvligt” juovli. ”Bringar” hade jag ingen aning om vad det betydde, men det gick ändå bra att uttala. Typ samma på högsvenska som dialekt. Och modersmål blev helt enkelt … måodäschmål.

Trots vissa svårigheter i det praktiska utförandet tyckte jag från första stund om sången. Om den mäktiga känslan som infann sig när man fick sjunga många tillsammans i ett litet klassrum i en liten skola i en liten by någonstans i Finland. Tillhörigheten så att säga tilltalade mig. Den och känslan av att höra till ett större sammanhang.

Även om sammanhanget med åren konstigt nog både krymper och växer, känner jag fortsättningsvis på samma sätt. Addera den känslan med översentimental fyrtiosexåring så inser du att upplevelsen är något utöver det vanliga. Skillnaden är den att samtidigt som jag känner mig så väldigt väldigt finlandssvensk, så känner jag mig idag också som en del av världen, eftersom mitt språk är lika viktigt som ditt. Språket är jag och jag är språket.

Det är via språket som vi förmedlar budskap, berättar vem vi är och vem vi vill vara. Trots att vi kanske inte använder de samma orden så möts vi ofta ändå. Varför? Jag tänker mig att det beror på den egna viljan. Om vi har en uppriktig vilja att förstå varandra.

Förstår vi.