Mellandagsrea…

Idag har jag insett att jag kan a) väsa mellan tänderna precis minst lika snyggt som Clintan b) tappa tålamodet på exakt o,1 mikrosekunder, just den hundradelen av en mikrosekund innan jag drabbades av ruelse och megadåligt samvete inför det faktum att det är jag som ställt till det hela: habegäret, leksakshungern och bristen på mat i tredje världen. Typ. Alla världens sorger och bedrövelser blev med ens mitt eget personliga ansvar när jag stod där i butiken med ett barn som till julen erhållit ett mindre hav av leksaker och ändå tyckte att han behövde lite till. Fylld av självömkan och känslor av ”välkommen att trampa på mig bara jag-är-ju-en-vansinnigt-jättedålig-förälder” gick jag där och våndades. Hur blev det så här? Var gick det fel? Varför kan inte mitt barn vara nöjt med kottedjur och hemsydda gosebilar?!

Ja jesses. Den som det skulle förstå. Bedrövat drog jag på mig min alldeles egna hemsydda tagelskjorta i storlek medium medan jag saktmodigt hängde med huvudet. Och led. För min skull, mitt barns skull och hela mänsklighetens. Och mitt i allt, när jag såg mig där gungandes fram på bedrövlighetens hav – sugandes på värdelöshetens karamell, så insåg jag att jag nog ändå är en ganska okej mamma. And I quote: ganska. Jag prövar mig fram och jag gör sannerligen mina misstag. Men jag tror att jag har en ganska bra uppfattning om när jag gör dem. (I ärlighetens namn uppfattar jag dock mina misstag aningens sent de flesta gånger…) Men min poäng är – varför skulle jag annars sparka mig själv tills det svider in thö behind?

Så vad ska jag göra? Svårt att säga… Kanske sluta sparka mig in thö behind? Kanske sluta shoppa i onödan? Kanske visa min son att det finns så mycket mer i världen än Star Wars Clone Trooper? För egentligen är det ju inte mitt fel. Egentligen kan hela dagens vansinne både del 1, del 2 och samlingscd:n härledas till George Lucas. Dumma dumma George! Eller nej, förlåt George, det var jag. Hela tiden. Var det jag. Och jag lovar – I will do better. Kottedjur will be my middlename!

knotte

/ Linda

2 reaktioner på ”Need I say no more?

  1. Sören skriver:

    Kära Linda, din kottemodell… är det en x-wing, en V19 torrent starfighter eller t.o.m. en ARC-170 starfighter..?
    Dumma, dumma George!

    1. linda3a skriver:

      Nej… Det är en KOTTE!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: