Fula känslor behöver fula ord

Det sägs att det att använda många svärord tyder på ett outvecklat språk. Att svärorden fungerar som utfyllnad för allt det som man vill säga men kanske inte har möjlighet att föra fram på annat sätt. Att kraftuttrycken egentligen inte behövs, utan att det finns alldeles tillräckligt med rumsrena ord och uttryck som kan visa på den känsla eller den grad av något som man vill få fram. Men ni vad jag tror? Jag tror att det finns tillfällen när svärord både kan och får användas. Tillfällen då ett svärord till och med är det enda som på riktigt kan illustrera hur starkt du känner. Inte när det gäller goda känslor eftersom positiva fenomen åtminstone för mig ska ha positiva ord. Jag är så ”jävla glad”! Blir på något sätt fel.

Men när det gäller det motsatta. När du är så uppgiven eller arg att du nästan inte vet vart du ska ta vägen med dig själv och allt det du bär inom dig. Då tror jag att man mer eller mindre måste få ta till allt det där fula som man någon gång lärt sig. Jag tror dessutom att det efteråt kommer att kännas aningens bättre, eftersom fula känslor behöver fula ord. Jättearg eller upprörd täcker många gånger inte ens en bråkdel av det man behöver få fram. Som igår när jag än en gång blev så uppgiven över den blinda slumpmässighet som råder gällande vem som drabbas av vad, att jag väl hemkommen nästan svor min annars så skära tunga svart. Jag är plågsamt medveten om att det inte förändrar något. Att våra liv fortsättningsvis levs på osäker grund och att sjukdom inte lätt låter sig blidkas eller köpslås med.

Men förbanne mig om det inte kändes åtminstone lite bättre. 

/ Linda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s