Vad hände sen?

test

Det känns som om sommaren nyss har sparkat igång på riktigt, ändå firar vi midsommar nästa vecka. Mitt-i-sommaren, underförstått att hälften av våra varma dagar redan skulle finnas bakom oss.

Snart är det nästan ett år sedan jag firade midsommaren 2016 med att bland annat placera min vänstra stortå under en sten. En så pass stor och tung sten att halva tånageln blev dramatiskt blåsvart. Om någon vill veta hur jag lyckades med det kan man läsa mer här, å andra sidan är det inte poängen med det som jag nu skriver.

Poängen är istället, att trots att ett helt år har gått så har jag fortfarande kvar senaste midsommar där på nageln. Det är inte mycket, den sista lilla blåa pricken kastar sig snart över kanten, men ändå. Seg har den varit och inte brytt sig det minsta om att livet omkring den förändrats på alla möjliga sätt. Inte brytt sig om att den kvinna vid vars strand jag ställde till med det här – inte längre finns. Att hon dog i vintras. Medan mitt sketna lilla blåmärke envetet klamrar sig kvar.

Under året som gått har vi också tagit avsked av andra. Någon som efter ett långt och gott liv var väl unnad att få lägga sig till ro. Och någon som skulle ha varit väl unnad det motsatta, att få fortsätta leva. Tänk ändå, att så mycket kan rymmas:

I något så litet.

 

Godnatt

IMG_20170311_190315_297Vi avslutade dagen som vi inledde den, med en tur över isen. Denna andra tur följde oss månen istället för solen och vinden var nästan vårljum över holmarna. Tidigare på dagen satt kråkorna och väntade på fisk vid pimpelhålen och örnarna svävade lugnt och avmätt över våra huvuden. Nu hade de alla vänt hemåt till natten och syntes inte till. Vargen som tydligen också traskat förbi här idag såg vi inte heller, lika bra det. Jag antar att varken han eller vi skulle ha uppskattat ett möte.

Som vanligt var det vackert, på gränsen till det uthärdliga. Himlen var hög och isen milsvid, precis så som det måste vara när tankarna behöver utrymme för att än en gång påminna sig om det viktiga i livet. Påminna sig om vikten av att komma ihåg att ta hand om varandra. Visa varandra uppskattning. Av att komma ihåg att berätta för den du tycker om – att du tycker om  henne. Eller honom.

Vi tar ofta för givet att den andra förstår det outtalade. Ofta skjuter vi upp det vi vill säga till en annan dag. Ändå har vi inga garantier för att den dagen någonsin infinner sig. Ingen av oss bestämmer nämligen över antalet dagar vi förfogar över.

Vi får helt enkelt ta de dagar som blir oss givna.