När man fyller 40 år så sker det vissa saker i och med ens kropp. Mycket ofta är dessa saker av påtagligt fysisk karaktär, lika ofta kan de dock utgöras av mentala dito. Någon, och jag nämner inga namn här, kan plötsligt drabbas av dålig syn. Andra kanske får ledbesvär, osteoporos eller liknande åkommor. Och nej, jag nämner fortfarande inga namn. Om man rent hypotetiskt tänker sig att jag skulle tillhöra den skara som får problem med synen. Så kunde man anta att det tidvis skulle ha varit svårt att läsa den textstorlek som ingick i layoutpaketet för min älskade ballongbloggbotten. Hypotetically speaking, som britten skulle säga.
Om det var så, så gjorde jag verkligen mitt bästa för att åtgärda det. Jag slet mitt redan tunna hår och gnagde mina späda naglar till småflis medan jag febrilt sökte en väg att siza upp bokstäverna. Utan att för den skull behöva punga ut med högvis av amerikanska dollar. But no. Mr. WordPress övermannade mig och jag gav helt enkelt upp. Som en ryggradslös it-okunnig liten stackare övergav jag mina ballonger! Men mind you: jag gjorde det inte utan plan. Samma 40 år som förorsakade mina synproblem gav mig också framförhållning. Jag var så duktig så jag tänkte efter. Till och med före den här gången. Jag anställde nämligen en…. fotograf! En trettonårig proffsfotograf som bor i ett hus nära mig. Resultatet ser ni både i de fina bilderna i sidhuvudet och här nere.
Tack Linnea!
God Natt,
/ Linda
Linda gillar läget 