Men när man inte gillar?

Jag har bloggat ganska länge nu, i flera år faktiskt. Ibland snudd på maniskt ofta, ibland alltför sällan, men alltid via den här bloggen. Ända tills för någon månad sedan då jag plötsligt insåg att nu gillar jag fan inte läget längre. Hur ska jag då kunna skriva något under den här rubriken? Så efter några framkrystade inlägg beslöt jag att ge upp hela grejen.

Med hösten har skrivlusten tagit fart igen, det är trots allt via text som jag föredrar att kommunicera samtidigt som jag med hjälp av tangenterna reder ut mina tankar. Men eftersom jag fortsättningsvis inte gillar något läge (utan eventuellt tvärtom) har jag valt att börja på en helt ny blogg: Shaken, not stirred (skakad, men absolut inte störd)

Varför? Kanske ni undrar, is she into Mr Bond? Nej, inte så där övermåttan mycket. Det jag gillar är snarare försvenskningen av uttrycket som visar att livet kanske inte alltid är lätt, att det finns mycket där ute som skakar om oss. Men att det är upp till oss själva i vilken grad vi väljer att möta skakningarna och hur mycket vi låter oss störas och bli störda.

Finland har vid flera tillfällen blivit utnämnt till ”Världens lyckligaste land”. Fatta, VÄRLDENS! Vi har det på riktigt bra, alla kategorier. Naturligtvis finns det problem och tuffa utmaningar, men då tänker jag närmast på sjukdom eller annat elände som drabbar våra nära och oss själva. Allt annat kan lösas på sätt eller annat, det är världsliga saker.

Själv tror jag att om man verkligen försöker kan man kalibrera sitt grundläge till positivt. På samma sätt tror jag att det är viktigt att man utgår från att alla försöker göra sitt bästa. Motsatsen, att alltid utgå från att motpartens högsta önskan är att lura en, suger ganska snabbt livsandarna ur en samtidigt som mänskorna i ens närhet dräneras på samma effektiva sätt.

Just nu känner jag att jag ganska snart kommer att implodera i frustration över hur det har blivit och vart vi är på väg. Poff! Men innan dess ska jag skriva av mig så att ni åtminstone kan säga att ”ni kände den där kvinnan som var så frustrerad – vad var det nu hon hette, den där lilla blonda?”

Tills dess, försök nu känna ens lite jävla glädje.

Puss på er (och ja, jag ska också skriva happy things, annars orkar man ju inte, shakennotstirred.blog

Bloggsamarbete

För att roa mig själv lekte jag med tanken att jag någon gång skulle bli en stor bloggare. Till och med en rik bloggare med massor av företag som skulle göra vad som helst för att få synas på min sida och bland mina texter. Man läser ju här och där hur vissa bloggare får sända till sig paket med kläder, hudvård, snygga prylar och mängder av annat. Så det är alltså tydligen möjligt att företag mitt i allt ser en chans och utnyttjar den till förhoppningsvis alla inblandades fördel.

Men sen fortsatte jag med att utveckla tanken och funderade då kring vilka sådana potentiella företag för min del kunde vara. Något som ledde till  insikten om att det troligen är kört redan från början. Varför? Av olika orsaker gör jag inga dagens outfit (läs: ordinär stil, begränsad budget, skelar med ögonen vid selfies). Jag inreder not so much. Smink, njaa. Frånsett att jag desperat framhäver mina väldigt små blå. Det jag gör är att iaktta och försöka få grepp om allt det här som vi har omkring oss. Sen kör jag gammal Citroén under den tid jag inte försöker få nämnda bil servad.

Så de enda potentiella sponsorer jag i det här läget kan se är väl kanske Citróen, Mekonomen eller Wunderbaum. Gör dom sånt?

/ Linda