Under dagens lopp framkommer alltmer att det inte bara är julgrytorna som kokar i bygderna, här kokas även annat. En del förmodligen omedvetet, men alltför mycket medvetet. Det mest iögonenfallande är kanske att man i vissa grytor inte ens bemödat sig om att lägga i alla de ingredienser som krävs för att slutresultatet ska bli gott. Istället har man valt bort sådant som många av oss vet inte bara behövs – utan är absolut nödvändigt för slutresultatet.
Huvudkockarna själva menar att tidtabellen varit alltför pressad för att man skulle ha hunnit köpa in de avgörande ingredienserna – och då kan man ju fråga sig om det kanske inte hade varit bättre att spara kockandet tills man har den tiden? Hur har man ens kommit på tanken att försöka bjuda på något halvfärdigt?
I Helsingin Sanomat lyfts orsakerna till den bristfälliga grytan fram, Vasabladet och Hufvudstadsbladet gör detsamma. Tillsammans förundras man över bristen på insikt och förundras över att man kan komma så långt i sin karriär som kock utan att varken kunna eller ens vilja läsa recept. Man förundras också över att man inte tagit till sig den hjälp som erbjudits från mer erfarna kockar vars uppgift det faktiskt är att övervaka alla anrättningar av den här typen.
Det är spännande tider, i restaurangbranschen. Hur mycket mat kommer vi att tvingas slänga? Och vad händer det med kockarna? Är det tillräckligt för dem att gå om kursen i Vikten av att följa recept – eller kommer de att behöva söka sig nya karriärer?
Fortsättning följer.
Linda gillar läget 