Kära frågespalten

Kära doktor, sexualrådgivare,  jurist, Förtroendevald,

Mitt namn är F. Ö. R. Bryllad och jag har en fråga som jag gärna skulle få svar på. Eller egentligen är det flera, men för enkelhetens skull så inleder jag med en och så ser vi vart det för oss.

Du förstår, jag kommer inte riktigt underfund med hur det här med politik fungerar på kommunal nivå. Hur kan det komma sig att trots att alla mer eller mindre är kusiner med varandra (eller åtminstone bryllingar) och har växt upp med bara några kilometers avstånd från varandra – kan bli så otroligt upprörda på varandra? Hur kan det vara så att man ena sekunden leker sanning och konsekvens hos varandra, för att i nästa sekund skriva otidigheter i valfritt socialt medium?

Svar:

Tack för din fråga fröken F. Ö. R. Bryllad,

Utgående från min personliga erfarenhet och sociologiska studier ska jag göra mitt bästa för att ge ett tillfredsställande svar. Inom lokalpolitiken hanteras många frågor som står den enskilda mänskan väldigt nära. Här funderar man på skolor, vård, vägar, arbetsplatser och all den service som man behöver för att kunna leva ett gott liv. En stor fråga relaterad till det är på vilket språk som all denna service ges och inom vilken geografisk ram. För som du vet – jag får kanske titulera Fröken du? – är språk den fråga som kanske ligger oss mänskobarn allra närmast. I språket finns vår identitet, våra känslor och mycket av det som gör oss till den person som vi är och vill vara. Därtill är vi platsbundna och många värdesätter högt sina rötter. När vi så arbetar med nämnda viktiga frågor, svallar känslorna lätt över. Och som fröken kanske vet, så följer med stora känslor stora ord. Trots att vi kanske lekt tillsammans, druckit kaffe hos varandra och i övrigt lever våra liv mer eller mindre tätt sammanknutna.

Stort tack för ditt svar, kära Förtroendevald!

Med det tar jag mig friheten att ställa min första följdfråga:

Nu förstår jag bättre orsaken till att känslorna flyter upp på ytan, ändå förstår jag inte helt de uttryck som detta tar sig. Varför blir man så fula i mun mot varandra och till och med i hemlighet använder sig av metoder som inte är så där alldeles vanliga i ett politiskt arbete kända mänskor emellan? Typ skärmdumpar skrivna ord eller bandar in sådant som sägs. Och sen när något sådant uppdagas och trots att det som tagits tillvara varken är spännande eller fult – så blir den ”andra parten” ändå alldeles ifrån sig. Om ingen av parterna på riktigt har något att dölja och om ingen av dem menar sig ha gjort något galet, varför kan det då bli så fel?

Svar:

Kära F. Ö. R. Bryllad,

Du ger mig en följdfråga och här skulle jag vilja påstå att kärnan till det hela är förtroende. Trots att ingen av parterna upplever att de har något att dölja, så kvarstår det faktum att vi mänskor tolkar vissa handlingar som brist på förtroende och därmed känner oss svikna. Här kan man räkna in sådana handlingar som du gav exempel på ovan. Vi vill bli respekterade på så vis att vi möter varandra öga mot öga i en öppen diskussion där vi prövar våra argument. Av någon orsak brister ibland detta och någon av parterna upplever att de blivit negligerade, behandlade orätt eller att procedurer inte gått till på det sätt som de borde. Om de ärenden eller frågor där detta då skett råkar vara av den känsliga kalibern som beskrivs ovan, kan de tillvägagångssätt som används för att komma till rätta med detta i sin tur uppfattas som svek av andra personer. Är du med? Fråga gärna ytterligare om jag varit otydlig!

Kära Förtroendevald,

Jag är ännu inte riktigt med: menar du att båda parter känner sig svikna och orätt behandlade?

Svar:

Kära F. Ö. R. Bryllad,

Alldeles, du förstod mig rätt! När sådant här händer och efter att lagen har sagt sitt (i det fall att tillvarataget material förmedlats till den typen av instanser) kan man ibland upptäcka att inget juridiskt fel har begåtts, ändå kvarstår tyvärr faktum att alla inblandade känner sig svikna och utöver det fortsättningsvis upplever att den eventuella sakfråga man företräder, är felaktigt behandlad.

Kära Förtroendevald, en sista fråga,

Hur kan det på riktigt komma sig?

Svar:

Min kära, kära F. Ö. R. Bryllad,

Vi är alla mänskor.

 

 

 

I have (had) a dream

Långt borta hör jag något som piper, taktfast och uppfordrande. Till slut kan jag inte ignorera det längre utan stiger upp och börjar yrvaket söka mig mot ljudet som tydligen kommer från min laptop. En laptop som nu är så uppretad att den nästan studsar på köksbänken. När jag fäller upp skärmen är Facebooks kännspaka logo det första jag ser och under den blinkar röda versaler irriterat mot mig: ”DU HAR FÖR FÅ VASAPOLITIKER BLAND DINA VÄNNER. DU MÅSTE SKAFFA FLER!” Nej! Tänker jag, inte det också! Och jag som redan är sen.

Så jag tvingar upp barnet ur sängen. Tvingar i honom mat. Tvingar på honom kläder och bär ut honom till sparkstöttingen.  Väl nere vid uthuset spänner jag fast honom på träsitsen och puffar iväg ekipaget mot asfalten. Precis: asfalten. På de flesta orter klagar man över att vägunderhållet är dåligt men inte här där vägen tydligen ska saltas till döds.

Jag kämpar tills jag får blodsmak i munnen. Puffar, sliter, drar och gråter för att få sparken att förflytta sig alla åtta kilometer till Vallgrund. Bakom träden ylar Gerbyvargen, ovanför mig svävar skarvarna i tusental. Inte för en stund ifrågasätter jag det att jag nyss bar det barn som nu är i princip samma storlek som sin mamma. Inte heller ifrågasätter jag varför jag försöker få iväg honom till Vallgrund och inte till den skola där han faktiskt går.

I min vånda slår det mig att jag kanske borde ta bussen istället, men i samma veva inser jag att vi fortsättningsvis befinner oss i Replot där det inte går några bussar i onödan. Konstigt nog reflekterar jag inte över att det står flera bilar på rad under biltaket. Det enda jag kan tänka på är att jag kommer fan aldrig att komma fram!

Innan vi är i Vallgrund kommer skolan att ha stängt för såväl dagen som framtiden. Vägen kommer att vara söndersaltad och de få bussar som finns kvar har på grund av för höga avgasvärden konfiskerats av EU. Vargarna kommer att ha tagit över holmen, skarvarna har förmörkat himlen för gott och alla deras exkrementer har frätt av Replotbron. Och som grädde på moset kommer Facebook att ha bannlyst mig på grund av bristande kontakter med grannkommunen.

Mitt i allt detta vansinneselände … vaknar jag, tack och lov.

(Där ser man, vad en politiskt intensiv höst kan leda till.)