Kockduellen

Dagarna går och allt fler kockar, kockassistenter och finsmakare strömmar till. Idag fick vi höra att det inte bara är julgrytan som saknar väsentligt innehåll, också andra rätter har beretts bristfälligt. Under flera år till och med, även om det tycks vara speciellt under det senaste året som Cajsa Warg mentaliteten riktigt på allvar slagit genom. Man tager vad man haver… Eller tar man kanske bara det som man vill ta (eller ha)?

Å andra sidan borde vi kanske inte klaga, halvfabrikaten blir ju allt vanligare. Och snabbmaten. Vårt samhälle förändras och själva förväntas vi flexibelt anpassa oss till ett högt tempo i såväl arbets- som privatlivet. Vi ska inte bara arbeta snabbt utan också äta och leva i samma hastighet.

Kanske borde vi tacka kockarna istället för att ge dem bakläxa? Tacka dem för att de så duktigt gjort sitt bästa för att anpassa också lagstiftningen till samhällstempot (japp, inga grytor mer, nu talar jag klarspråk). Varför dra ut på något sånt? Tid är trots allt pengar. Och det är ju ändå mänskor som stiftar dessa lagar – då borde väl mänskorna i rimlighetens namn fritt kunna bestämma hur lagstiftandet ska gå till och lagarna utformas ?

Ja. Och nej. Eftersom lagarna stiftas inte bara av mänskor – utan mest av allt för mänskorLagarna utformas utgående från ett (i den bästa av världar) uttalat behov och har ett tydligt syfte. För att då få dem utformade på ett sånt sätt att de på ett gott sätt fyller detta syfte, så behövs den främsta lagen av dem alla: grundlagen.

Om man vill återgå till bildspråket så kan man antingen betrakta grundlagen som den hushållslärare jag hade i högstadiet: ytterst noggrann med ett ögonmått som inte var av denna världen (hon såg exakt vad som behövdes). Eller så kan man se den som kryddornas krydda: saltet. Oavsett hur man sist och slutligen väljer att göra, behövs egentligen båda. Men eftersom det börjar vara en tid sedan jag gick i högstadiet och min hushållslärare högst antagligen sedan länge är pensionerad,

så hoppas jag verkligen att någon i riksdagssalen står beredd med saltet imorgon.

Det kokar i Finland idag

Under dagens lopp framkommer alltmer att det inte bara är julgrytorna som kokar i bygderna, här kokas även annat. En del förmodligen omedvetet, men alltför mycket medvetet. Det mest iögonenfallande är kanske att man i vissa grytor inte ens bemödat sig om att lägga i alla de ingredienser som krävs för att slutresultatet ska bli gott. Istället har man valt bort sådant som många av oss vet inte bara behövs – utan är absolut nödvändigt för slutresultatet.

Huvudkockarna själva menar att tidtabellen varit alltför pressad för att man skulle ha hunnit köpa in de avgörande ingredienserna – och då kan man ju fråga sig om det kanske inte hade varit bättre att spara kockandet tills man har den tiden? Hur har man ens kommit på tanken att försöka bjuda på något halvfärdigt?

I Helsingin Sanomat lyfts orsakerna till den bristfälliga grytan fram, Vasabladet och Hufvudstadsbladet gör detsamma. Tillsammans förundras man över bristen på insikt och förundras över att man kan komma så långt i sin karriär som kock utan att varken kunna eller ens vilja läsa recept. Man förundras också över att man inte tagit till sig den hjälp som erbjudits från mer erfarna kockar vars uppgift det faktiskt är att övervaka alla anrättningar av den här typen.

Det är spännande tider, i restaurangbranschen. Hur mycket mat kommer vi att tvingas slänga? Och vad händer det med kockarna? Är det tillräckligt för dem att gå om kursen i Vikten av att följa recept – eller kommer de att behöva söka sig nya karriärer?

Fortsättning följer.