Av olika orsaker blev det inga biljetter köpta till Vasa Open Air. Eller egentligen var det enbart en mycket tungt vägande orsak som avgjorde det hela: vår feghet. Då tätt sammankopplad med vår aversion mot våta och kalla kläder. Såsom kläder har för ovana att bli när man länge står ute i hällregn. Och vem kunde sist och slutligen ha anat att himlen under lördagskvällen skulle spricka upp och världen (eller åtminstone Vasa-trakten) skulle visa sig från sin bästa sida? Inte fega jag åtminstone. Som tydligen blivit tjugo år äldre under det senaste året. Tjugo långa och dessvärre tråkiga år.
Så nu hjälps inte annat än att släpa sin medelåldriga kropp ut till badtunnan. Och sänka ner den i sisådär trettiåttagradigt vatten. Eventuellt med en päroncider i handen. Sånt gör nämligen gott för gamla frusna leder, såväl värme som cider. Kanske behagfullt vifta lite med de giktfyllda tårna alltmedan man blickar upp mot himlen och de första stjärnorna som så småningom tänds. En efter en. Med endast trygg tystnad i bakgrunden. Och kanske, men bara kanske – en cider till. Vem vet, borde man eventuellt försöka sälja in hela idén, som Replot Open Air? Nej då blir det för trångt. Och ljudligt. Låt de yngre mänskorna istället trängas på Karlsplan medan dom lyssnar på sin dunka-dunka.
Medan vi njuter av livet.
/ Linda
Kan bara applådera valet 😘 Nä, inte för gammal mer att kanske har man gjort det så många gånger redan 😂
🙂