Replot Open Air

Av olika orsaker blev det inga biljetter köpta till Vasa Open Air. Eller egentligen var det enbart en mycket tungt vägande orsak som avgjorde det hela: vår feghet. Då tätt sammankopplad med vår aversion mot våta och kalla kläder. Såsom kläder har för ovana att bli när man länge står ute i hällregn. Och vem kunde sist och slutligen ha anat att himlen under lördagskvällen skulle spricka upp och världen (eller åtminstone Vasa-trakten) skulle visa sig från sin bästa sida? Inte fega jag åtminstone. Som tydligen blivit tjugo år äldre under det senaste året. Tjugo långa och dessvärre tråkiga år.

Så nu hjälps inte annat än att släpa sin medelåldriga kropp ut till badtunnan. Och sänka ner den i sisådär trettiåttagradigt vatten. Eventuellt med en päroncider i handen. Sånt gör nämligen gott för gamla frusna leder, såväl värme som cider. Kanske behagfullt vifta lite med de giktfyllda tårna alltmedan man blickar upp mot himlen och de första stjärnorna som så småningom tänds. En efter en. Med endast trygg tystnad i bakgrunden. Och kanske, men bara kanske – en cider till. Vem vet, borde man eventuellt försöka sälja in hela idén, som Replot Open Air? Nej då blir det för trångt. Och ljudligt. Låt de yngre mänskorna istället trängas på Karlsplan medan dom lyssnar på sin dunka-dunka.

Medan vi njuter av livet.

/ Linda

 

 

Träning – Schmäning

Jag gillar inte gym. Och med det konstaterat vill jag också påpeka att jag tycker om att röra på mig, det vill säga i måttliga lagom icke-plågsamma mängder.

Igår inledde jag med ett entimmespass av ”Ratta liten bil utan servo”. Man kunde förledas att tro att det är en barnlek att köra denna lilla bil men trots hennes blygsamma massa – bestående av enbart tunn plåt och några få muttrar – samt oansenliga yttre, krävs nästan att man stiger ur och lyfter henne in i luckan om man vill fickparkera.

Efter det övergick motionen i ett ”Jag är inte rädd för älgen cykelpass”. Trettifem minuter av cykling på lagom mjuk spånbana samt grusväg och gropig asfalt. Med vattenflaska i cykelkorgen och senaste gångens möte med älgen i färskt minne.

Väl hemma vidtog ett femtonminuters hjärnpass av: ”Hur få fyr i badtunnans spis utan att förlora förståndet”. Eftersom förståndet verkligen nästan rök på kuppen togs på det ett trettiominuters: ”Gräsmattsklippningspass inklusive extra allt” (såsom sten, små buskar och en blygsam aning armeringsjärn).

Motionskvällen avrundades så småningom med en fyrtiofemminuters ”Länk med glad men ytterst viril och därmed korttänkt hund”. Ett pass som även det inkluderar såväl ben- som hjärngymnastik. Efter det? Då blev det badtunna och en öl.

För att jag var värd det.

/ Linda