Hur kan det komma sig…

Rapport från en tisdagsgnällspik innehållande tre av livets dagsaktuella mysterier.

Inledningsvis:

Hur kan det komma sig att tre mänskor av fem petar sig i näsan medan de kör bil? Nej, jag skojar inte utan det är bevisat. Från Strandgatan 2 och fram till det stora varuhuset (no names, det här är inget reklaminslag, men det börjar på Mini och slutar på -mani) så noterade jag idag att tre bilister av fem hade någon del av sin hand stadigt förankrad i sitt personliga luftintag. Tänker de verkligen inte på att lika bra som de ser ut genom vindrutan så ser de mötande bilisterna in? Man undrar.

För det andra:

Framme vid tidigare nämnda varuhus skulle jag shoppa mig en påskhare. En fin en. Mitt påskharsbegär hade under de senaste dagarna växt sig starkt och nu visste jag precis hur jag ville att en sådan skulle se ut. Men vet ni vad butikstanten håller på med när jag glatt stegar in? Hon lägger fram serpentiner och ballonger till VALBORG! Men hallå? Varför i hela fridens namn kan vi inte ostörda få fira en helg eller högtid innan rekvisitan till nästa kastas fram? Varför hetsas vi till att carpa nästa diem och inte den som just nu ÄR?! (den inte ens är, än)

Avslutningsvis:

Eftersom jag tycker om språk och ord, brukar jag roa mig med att hitta på nya ord men också översätta befintliga till olika språk. Som exempel kan jag ge mitt efternamn, Ahlbäck, som på finska skulle lyda typ Leppäpuro. Helt okej, om någon frågar mig. Men efter att jag idag tvingats se mig besegrad på påskharefronten och rattade hemåt lyssnandes till Radio Novas reporter,  förstod jag att allas namn kanske inte gör sig så bra i översättning. Så förlåt mig Jenni Kivessilta för att jag dristade mig till att försvenska ditt namn. Jag menar, Testikelbro.

Hur kan någon heta det?

 

 

LördagsLäge

lördag

Två av familjens medlemmar hoppade in i bilen och stack iväg till stan för att hälsa på Yoda, Luke & gänget. De två andra familjemedlemmarna uppoffrade sig och stannade hemma. Jättejobbigt att vara hemma när de andra går bio. Verkligen. Så för att fördriva tiden bjuder den ena av oss skamlöst ut sig. Titta bara på honom, beredd att sälja sin själ för några minuters kliande på magen.

Jag förbarmar mig och kliar en stund, men inte för länge, man kan väl inte ta ledigt bara för att det är lördag? På bordet framför mig finns ett glas rött som måste avnjutas. I kylskåpet väntar en Fazers Blå med hela hasselnötter i. Vem ska ta hand om allt det om inte jag? Och om jag gör det så inser  vem som helst med mattehuvud att händerna inte räcker till. Vinglas: en hand. Choklad: en hand. Och med det finns det helt enkelt inte fler händer att ta till.

Å andra sidan … vad är det man brukar säga?

A woman’s gotta do what a woman’s gotta do.