Efter veckor av julmatsätande åt vi igår den fantastiska rätten ”Undrar-vad-mamma-hittar-i-frysen-idag?”. En rätt som jag ibland tar till när fantasin och råvarorna sjunger på sista versen. Fördelen med nämnda rätt är att det alltid är lika spännande att se vilka kulinariska höjdpunkter som tar form. För att ännu hotta till det tog jag igår dessutom tag i mig själv och med hjälp av en sista kraftansträngning utformade jag en kombinationsmeny. Förutom ”Undrar-vad-mamma-hittar-i-frysen-idag?” tillredde jag även ”Gissa-vad-mamma-hittade-i-kylskåpet nyss!”. Och kan ni tänka er: vi blev mätta! Även om sonen gjorde ett desperat uttalande om att han minsann inte vill äta rester. Han fick det till och med att låta som om det skulle hända väldigt sällan som han råkar ut för restätande. Bara det.
Så vad fick vi njuta av då? Jo: på en bädd av frysta grönsaker (en halv påse Findus, den goda sorten med wokgrönsaker) lades knapriga pommes frites (en halv påse Oolannin inklusive lämpliga mängder is). On thö side vilade en fryst batong fylld med läckert kryddsmör (Rainbows ikioma). Efter endast 17 minuter i ugn (225 grader, batongen något kortare tid) kunde vi genomvarmt och förföriskt doftande ta ut allt detta. För att undvika den värsta torrheten värmdes i kastrull kycklingsåsen från dagen innan som dock i ärlighetens namn var tillredd från scratch. Innehållande allt från morötter, lök och kycklingfilé till grädde och nymald peppar. Helt förtappad är jag nämligen inte, I know how to cook. När jag orkar that is och när jag har något att sätta i grytorna.
Idag har vi till mål nummer 1 kört med traditionell husmanskost. Mannagrynsgröt och hemgjord jordgubbssylt och vid sidan skinksmörgåsar. Och imorgon är en butiksresa av nöden har jag på känn. Verkligen. Jag har också på känn att det aldrig kommer att bli någon matbloggare av mig – eller vad tror ni? Har jag what it takes?
Tiddelipom!
/ Linda