… och övergå till produktutveckling? Närmare bestämt inom leksaksindustrin där kreativiteten idag tycks spränga alla gränser. Här utvecklas det mesta från fingerminiatyrskateboards till stora muffiga grejer som blinkar, hoppar och snurrar runt utan mål eller mening. Ibland verkar det som om allt som krävs för att lyckas inom branschen är fri tillgång till obegränsade mängder plast i grälla färger. Massor med plast och uppskattningsvis 1000 exemplar av små gjutformar i vilka man kan hälla ner den gräsliga plasten. Efter att man gjutit 1000 ex. av mikroskopiskt varierade figurer så döper man dem till 1000 olika häftiga namn. Sen lägger man ner dessa 1000 olika figurer i små ogenomskinliga plastförpackningar för att barnen garanterat inte ska se vilka de köper. Det skulle ju vara för enkelt om de bara behövde köpa 1000 stycken: man vill ju ge dem chansen att konsumera på allvar. Eller nej, nu underskattar jag kanske produktutvecklarens arbete. Förlåt. Men på riktigt – ibland undrar man ju…
Själv fick jag på det stora hela nöja mig med glansbilder och Kalkiitos. Minns ni dem? Man fick en ”botten” på vilken man kunde gnugga fast olika bilder och jag älskade dem! Med hela min lilla kropp och själ. När det blev dags att samla på någonting var utbudet inte så stort, men så småningom lyckades jag ändå uppgradera från begagnade godispapper till suddegummin. Min samling krävde inte mycket utrymme, den vårdades ömt i en liten låda och är ännu idag tämligen intakt. Och nu är vi framme vid kvällens poäng: var in the hela friden ska mänskligheten uppbevara det oändliga beståndet av små plastfigurer? Lyckligtvis försvinner många av dem spårlöst i dammsugaren, men de 90 triljoner som återstår i våra västerländska hem? Var ska de förvaras?
Medan ni funderar på svaret till den livsgåtan får ni betrakta kvällens bild. På nämnda bild finner ni en liten grej i färgad plast, och i bakgrunden ser ni den lyckliga ägaren som av sin snälla vän nyss fått den lille gynnaren. Här är den nya ägaren dock ännu lyckligt omedveten om hans mors ovilja inför att öppna upp sitt hem för de återstående 999 polarna till the Thing…
God Natt,
/ Linda
Linda gillar läget 
Kalkiitos….Efter att,i söndags, bestörtat ha kollat in allt crap folk säljer på loppis kom jag på mej själv att fundera på sånt som var värdefullt under uppväxten. Min käre make trodde nog jag var galen när jag till sist, lätt irriterad, frågade varför inte Kalkiitos finns längre. Inte ens på loppis säljs det ngt sånt 😉
Hittar du någonsin några så meddela mig var! Vi kan vara nostalgiska tillsammans 🙂