Hoppa till innehåll
  • Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • Nästan rakt

    januari 18th, 2017

    Med jämna mellanrum här i livet står man inför uppgifter som kanske går utöver det vanliga. Uppgifter som gör att det darrar till så där lagom i maggropen. Som gör att man kanske tänker till lite extra kring hur man kommer att fixa det. Eller kommer man att fixa det?

    Vid såna tillfällen brukar åtminstone jag tänka att det är jätteviktigt att känna sig fin. Jag tror på, att om man känner sig fin så känner man sig säker. Och känner man sig säker så är det svårare att rubba en, då funkar nästan vad som helst. Och skulle det  inte funka så gör det ändå inget för man är laid back. Livet fortsätter juh! Alltid.

    Själv är jag som mest laid back när jag har nyklippt pannlugg. Oskojat. Ett rakt streck ovanför mina ögonbryn gör att jag kan tackla nästan vad som helst. Tyvärr kan det hela bli lite problematiskt när man med kort varsel inte har tillgång till en frissa som kan åstadkomma det där raka strecket. Då blir det inte … rakt, liksom. Mera som ett open statement kring det att rakt är relativt, men det kan jag väl kanske stå för. 

    För finns det någon här i världen som har ett lika snett streck ovanför ögonbrynen som jag? Nej, tänkte väl det. Vilket innebär att det kommer att gå bra.

    Det är jag nästan säker på.

  • Ameh – det är ju LÅNGT dit!

    januari 17th, 2017

    … tänker jag och säger: okej! Det fixar jag. Innan vi är så långt fram i tiden har säkert resten av livet fallit på plats. Allt det andra har blivit gjort. Solen kommer att skina, himlen vara djupt blå och jag själv lugn, utvilad och vuxet klok. Det kommer att bli jättebra! Sen.

    Problemet är ju bara det att det ganska sällan blir just det, jättebra. Ibland inte ens bra. För vartefter en del saker avklaras kommer nya istället. Och det där livet som mirakulöst ska falla på plats faller många gånger (irriterande nog) lite vid sidan om. Så att säga bredvid platsen. Solen skiner alltför sällan eftersom vi trots allt bor i Finland och istället för djupt blå är himlen oftast varierande grå .

    Så när ”sen” obönhörligt närmar sig stiger frustrationen. Över att det aldrig blir som man tänkt sig. Över att man inte kan hålla käft. Över att det ska vara så svårt att i följd uttala tre små bokstäver: n e j. Eller sju, om man har någon slags uppfostran i ryggen och har lärt sig att vara artig: n e j  t a c k.

    Så man knogar på. Flyttar fram tidpunkten för när man ska kunna andas ut och njuta av frukterna från det man åstadkommit. När man ska kunna äta choklad och dricka vin en helt vanlig tisdag för att man inte har annat att göra. Helt enkelt bara för att man vill och kan.

    Och för att man till sist kanske är vuxen nog att våga vara sig själv närmast och säga … nej tack.

    (utom till choklad och vin då)

     

     

←Föregående sida
1 … 146 147 148 149 150 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

  • Prenumerera Prenumererad
    • Linda gillar läget
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Linda gillar läget
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält