Så som det ska vara

”Här har jag bakat sockerkaka och så tar ingen av den!” sa han, födelsedagsbarnet. Och tänk det hade han faktiskt. Själv, från scratch. Medan jag tidigare på dagen städade och hade mig.  Och nej, kakan var faktiskt inte kompisarnas förstahandsval, eftersom det också fanns annat att plocka på sig och i sig.

Efter att de bunkrat upp bänkade de sig framför filmen. Sex personligheter som inte är riktigt små längre men heller inte riktigt stora. Mittemellan. En uppskattade inte filmen lika mycket som de andra utan hjälpte hellre till med dukningen. En annan hade hittat gitarren och fortsatte spela där han satt i soffan.

Tillsammans diskuterade de handlingen och vad som utspelade sig framför dem. Ibland hämtade de mera dricka eller något ätbart. Skämtade med varandra. Funderade med gitarristen om han kunde vara så vänlig och låta bli att spela en stund så att de kunde höra vad som sas i filmen. Vilket han gjorde. En stund.

Och jag fick i lugn och ro tänka tillbaka på ”barnkalas vi minns”. Tillställningar där uppskattningsvis femton ungar sprungit från rum till rum. Någon har gråtit. Någon har ylat. Orättvisa har alltid och ofrånkomligen uppenbarat sig vid åtminstone ett tillfälle. Typ när det gäller kexmängd. Glassmängd. Eller annan mängd där ett annat barn tydligen alltid fått mer.

Idag hände inget sånt. Han som inte gillade filmen fattade istället beslutet att komma med på hundpromenad och gick sedan hem. Filmtittarna kollade färdigt filmen och bestämde sig sedan för att gå ut och köra Men in Black live. Alla inblandade gjorde ett val och schlabamm så blev det tyst.

Och kvar satt jag och tänkte: så snabbt det ändå går framåt, livet. Men även om det kanske känns lite konstigt,

så är det ändå precis så som det ska vara.

Äggplantor och annat bilrelaterat

Under veckan som gått har jag ställt en hel del frågor till en till mig närstående person. Detta eftersom hen tills fredagen hade inplanerat ett prov i omgivningslära, innehållande all den spännande kunskap som hör kroppen till. Hur våra kroppar fungerar. Och varför vi fungerar så. Hur lungorna är uppbyggda och vilka muskler vi har på våra (in your dreams) muskulösa kroppar.

Vi har funderat på blodomlopp och pubertet. På hur barn blir till och vad dom där cellerna egentligen heter som sköter om the actual hands on arbetet. För kvinnors del kan jag nu berätta att det rör sig om äggplantor, vilket i och för sig mycket tydligt beskriver vad det rör sig om men kanske ändå inte är helt rätt.

Äggplantor. Planterar ägg.

Förutom mitt arbete som förhörsledare har jag gjort ett nytt försök med besiktning av min pärla. Denna gång i solsken, plusgrader och måttlig vind, varför riskerna att blåsa bort bedömdes som obefintliga. Tillsammans med äggplante-experten begav jag mig därför iväg till favoritplatsen of all times: besiktningsstationen.

Och kan ni förstå: den unge killen hade aldrig kört en Citroen Dyane förr, aldrig. Så jag visade var han skulle vrida på strömmen. Och var startknappen finns. Hur man lägger i ettan (paraplyväxel). Och hur man lägger i backen (åt motsatt håll från ettan). Hur man lägger på halvljus. Helljus. Var man vrider på vindrutetorkarna (en hastighet). Tutan. Och naturligtvis hur man får upp motorhuven (efter att han försökte dra i choken för att göra detsamma).

Men vet ni: det var inga problem! För han ville göra ett bra jobb och kunde och vågade därför erkänna att han inte visste. Som grädde på moset var han mycket finsk och jag mycket svensk, men vi hjälptes åt. Som vanligt kändes det ändå lite jobbigt när hon hissades upp, så utlämnad till andra mänskors goda vilja. Men hon var tapper. Och han var mycket varsam.

Men nu är vi alla lugna. Vi har skrivit prov (några av oss), är nybesiktade (några av oss) och har kört Citroen för första gången (några av oss). Och tills motsatsen har bevisats är vi alla godkända.

Äggplanta or not.