Ja vi åt tacos igår. Och ja, vi tittade på film. Men till vårt försvar vill jag säga att a) det var ju faktiskt inte fredag, b) vi Netflixade inte. Utan lyxade helt enkelt till en vanlig tisdag med texmex och dvd så här sista vardagsveckan innan skolan kör igång igen. Eller om jag ska vara riktigt ärlig så handlade det inte så mycket om ”att lyxa till något”, utan om det att efter all denna lediga tid så är vår tankeförmåga och fantasi katastrofalt bristfällig. Med den påföljden att vi ansåg det vara bäst att köra på säkra kort. Några tacos, nachos och triljoner döda orcher, alver och dvärgar senare kravlade vi oss så i säng. Familjen kliché.
Men före jag lade mitt trötta och fluffiga lilla huvud på min lilla men numera inte alltför fluffiga huvudkudde, så myste jag en stund för mig själv. Myste åt humorn i det hela. Åt det att få se sig själv genom andras ögon, inklusive alla vanor, ovanor och upptrampade gamla spår som man vecka efter vecka och år efter år traskar fram i. Vare sig det är myskväll med tacos, lördagsbiff med vin eller den traditionella solsemestern till Grekland.
Det tycks nämligen som om vi mänskor har en benägenhet att upprepa sånt vi tycker om. Vi gillar det invanda och för att legitimera det hela kastar vi friskt på olika etiketter. Som Fredagsmys. Eller Taco-kväll. Ända tills det kommer någon som med glimten i ögat trashar hela grejen. Men har vi något emot att dom gör det? Nej, för dom gör det ju så fruktansvärt bra. Kommer vi att också nästa vecka texmexmysa framför en film? Naturligtvis, vem vill överge ett vinnande koncept? Åh, KAJ…
Taco Hej till er!
/ Linda