Av olika orsaker måste jag i morse göra en snabbutryckning till min mans jobb. Ett stort företag inom energibranschen med tusentals anställda utspridda över många av världens länder. Vi kan kalla det ”Wärtsilä”. Under tiden som jag och min lilla bil snällt satt och väntade utanför det stora företagets Main entrance, roade jag mig själv genom att göra en småskalig studie. Det var antingen det som gällde eller att pillra på telefonen, sysselsättningsmöjligheterna är nämligen starkt begränsade när man i en liten plåtlåda befinner sig på ett stort asfalterat område.
Studien var mycket enkelt uppbyggd och gick på det stora hela ut på att jag skulle skapa mig en gestaltning av arbetstagarna vid ett företag av den här typen. Metoden var okulär besiktning: det vill säga jag glodde på alla som gick förbi.
Vad utmärker då den finländske ingenjören? (ett antagande utformades enligt vilket de flesta som passerade bilen de facto utgjordes av ingenjörer) Till sin yttre form är dessa övervägande män. Av medellängd (ca 175-180 cm), kortklippta och glasögonförsedda (ca 90 %). Klädseln är tämligen uniform på så sätt att klädkoden utgörs av rutig skjorta, jeans (alt. chinos), läderbälte och skor av casual modell. Brunt bälte = bruna skor. Svart bälte = svarta skor (med vissa undantag). Färgen på skjortan varierar vilket tycks vara accepterat, så länge den är rutig. Även storleken på rutor tillåts synbarligen variera.
Sen kom jag inte längre utan då anlände den äkta mannen (klädd i rutig skjorta, jeans, brunt bälte och blåa (!) skor) och jag fick överlämna det som skulle överlämnas. Varpå jag rattade iväg till min slutdestination, Vasa. (Via Vikby, men det är en annan historia. Man ska koncentrera sig på bilkörningen och inte diverse studier när man kör bil, annars kan det gå fel).
Men vad kom jag fram till då? Vilka banbrytande rön har jag att överlämna till forskningen? Man blir som dem man umgås med. Men är det bra eller dåligt? Det kan jag inte svara på i det här skedet, men lovar återkomma efter fördjupade studier…
/ Linda