För länge sedan, när fru Halonen var ståthållare i landet Finland, deklarerade jag frankt att i vårt hem kommer ingen plastgran in. Absolut inte. Över min döda kropp! Något hände dock och trots att jag är nästan hundra på att jag inte är död ännu står här en plastgran och har så gjort de senaste åren. Årets version är precis lika obehagligt grön och jämnt byggd som de övriga årens och avger exakt noll doft. Ingen kåda, inga barr. Ingenting. Bara en massa grön plast.
För att hotta upp vårt låtsasträd beslöt vi i år att investera i nya lampor. LED-belysning skulle det vara för de går aldrig sönder. Sägs det. Min käre man gav sig därför idag modigt iväg på uppdrag tillsammans med trettio miljarder andra köpsugna individer. Och mot alla odds lyckades han komma helskinnad hem medförande inte bara en utan två nya julgransserier. Naturligtvis valde jag den med fler lampor: varför välja 40 när man kan få 80? Efter genomfört val virade vi så in vårt fake-exemplar i ett antal meter sladd för att slutligen koppla upp hela härligheten. Och fatta! Det var nästan så att sången från himlen förstummades när vi plötsligt bländades av 80 elakt lysande små bollar. Det är nämligen den andra lilla haken med LED-lampor: förutom att de nästan aldrig går sönder avger de ett sken som får en att önska att man skulle få låna ett par solglasögon av Tommy Lee Jones och Will Smith.
Nu är dom dock där och om ni ser ett blåaktigt kraftigt sken från vår backe kan jag garantera att det inte är någonting hälsovådligt. So please feel free to continue your lives! För att mjuka upp intrycket pluggade vi också i vår kära gamla Seglora kyrka som mellan varven spelar en stillsam liten julig trudelutt. Vi kunde dock inte helt hålla oss från vågen av modernisering utan bredvid kyrkan har sonen parkerat sina leksaksbilar: ”så ser det ut som om man skulle vara på en riktig gudstjänst mamma!” Fint, bara inte de små stackars mikromänniskorna bränner hål på sina näthinnor torde allt gå bra…
Snart är det jul!
/ Linda
Linda gillar läget 