… världen är full av tappade sugar! Är en av de otaliga klokheter som under årens lopp uttryckts av Hasse Alfredsson. För tillfället känns det som om jag håller på och sällar mig till den månghövdade skara som så sakteliga fyller nämnda värld med sugar. Är det då vädret, orken eller helt enkelt inspirationen som tryter. Beats me! För tillfället känns dock hela den här happeningen som vi rubricerar liv något seg.
Jag har funderat hit och dit om det kan vara så att jag har för stora förväntningar på vardagen och det som sker runt omkring mig. Men njä… tror jag väl inte. Jag är stor nu, jag vet att det inte måste vara tiddelipom varenda dag. Livet funkar inte så. Jag har också funderat på om det ändå är fyrtio-årskrisen som trots allt drabbar mig och visar sig på det här sättet. Jag som pratat vitt och brett om att jag njuter av att bli äldre. Men njä… det känns inte riktigt som jag det heller. Jag uppskattar faktiskt de år jag samlat på mig. På riktigt till och med. Så vad är det med mig? Vad är det som fattas? Choklad? Snö? Jopphejdi? Eller är det så att jag borde plocka bort någonting istället för att sätta till?
Medan jag tänker vidare bjuder jag på Hasse och Tages Spik i foten. Kanske det är så som Hasse säger – jag behöver inte snacka om att vara ledsen. Mitt liv och mina eventuella spikar i fötterna berör inte HELA SVENSKA FOLKET som det var när Karl XII dog. Då minsann kunde man snacka om att vara LEDSEN! Get a grip Linda. Hjälp, Hasse?
/ Linda
Linda gillar läget 