Överdos!

… har jag på känn att ni kan läsa om i morgondagens VBL:

Medelålders kvinna (jamenvisst, jag är 40, då betraktas man som medelålders) hittades igår avsvimmad framför sin laptop. Efter ett snabbt ingripande av den lokala brandkårens första hjälpenhet kunde hon dock återföras till livet. Under kvällen försökte redaktionen nå henne för en kort kommentar, men hennes anhöriga meddelade att hon var för svag för att uttala sig. Hennes man lät dock hälsa att han på sina bara knän vid otaliga tillfällen bett henne att skära ner på sitt salmiakintag. ”Jag hoppas innerligt att den här händelsen fungerar som en väckarklocka för henne.”

Fast i ärlighetens namn brukar jag inte slentrianmässigt sitta och vräka i mig (så där helt jätteofta).  Idag haglar det dock av förmildrande omständigheter:

jag skriver gradu
jag skriver gradu
jag skriver gradu

Dessutom hittade jag igår mina älsklingssalmiakpirajor som alltid inköptes på Vasabåtarna när det begav sig. Förr i världen som vi brukar säga här. Pirajor och Hallonbåtar är min stora last i livet. Men nu måste jag tyvärr avsluta detta frossande helt enkelt med anledning av att jag nått påsens botten. Något som i det här fallet får betraktas som ren och skär tur eftersom jag antagligen skulle ha fått uppsöka närmaste restroom om jag ätit fler. Nu får jag istället nöja mig med att må mycket, mycket illa medan jag ser fram emot kommande tider med nygammal båt över Kvarken…

/ Linda