• Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • VVS – Folkrörelse in the making

    februari 19th, 2018

    Under den senaste tiden har jag vid olika tillfällen blivit informerad om att ”det är sånt man får tåla”. Eller att ”det är sånt som följer med”. Och med de orden avses att om någon (typ jag) har gett sig in i lokalpolitiken så får man helt enkelt ta de ifrågasättanden, fula kommentarer och elaka omdömen som kommer med på köpet.

    Det förstnämnda kan jag hålla med om, till och med konstatera att så måste det vara: åsikter och argument ska granskas och det måste man absolut tåla. När ingen längre ifrågasätter tillvaron, vad som sker och vem som yttrar vad och varför, får vi ett livlöst samhälle. Men att man skulle tvingas tåla fula kommentarer och elaka omdömen – det kommer jag aldrig att gå med på. Så behöver det inte vara och så ska det inte vara.

    Ingen ska behöva utsättas för eller ta emot sådant. Varken förtroendevalda, tjänstemän, anställda eller kommunivånare. Inte heller äldre, yngre, pojkar, flickor, kvinnor eller män. Man ska inte behöva ta sånt om man jobbar som sjukskötare, socialarbetare, ingenjör eller lärare.

    No way José. Vi äger alla rättigheten att bli sakligt bemötta.

    MEN: det innebär då automatiskt att ingen heller ska uppfatta det som att de kan ta sig rätten att ge andra fula kommentarer och elaka omdömen. Precis på motsvarande sätt har vi alla en skyldighet att bemöta andra sakligt. Granska och ifrågasätta: ja. Men aldrig förminska eller förlöjliga. Vi har alla ett ansvar.

    Därför har jag nu bestämt mig för att ta initiativet till en modern folkrörelse: VVS – Våga Vägra Skitsnack. Om ni betraktar logon (som speciellt tagits fram för ändamålet), ser ni att metaforen till och med håller! Först hade jag tänkt att ”S”:et skulle stå för spydigheter men på något vis kändes det inte alls lika talande och kraftfullt. Så småningom kommer logon att tryckas upp på t-shirts, buffar och bildekaler så att man enkelt kan visa var man står i frågan.

    VVS

    Mitt kortsiktiga mål är att skaran som kan och vill jobba för detta snabbt växer så att  det inom alla samhälleliga sektorer finns VVS-arbetare (så hade jag tänkt kalla oss) som inte accepterar att någon snackar skit om och till en själv – och heller aldrig snackar skit till eller om någon annan. Mitt långsiktiga mål är att vi årligen ska kunna utnämna Årets VVS-arbetare och att det ska bli en utmärkelse som man verkligen kämpar för att uppnå.

    Även om jag är fullt övertygad om att vi alla i och med vår uppfostran har grunderna i VVS så att säga inom oss, kommer en manual att utarbetas. Manualen och logoförsett material kan inom kort beställas från hemsidan.

    Ni är alla hjärtligt välkomna med!

     

  • Kära Internät

    februari 16th, 2018

    Idag har varit en innehållsrik (läs: tuff) dag och eftersom jag nu sitter ensam i ett hotellrum i Vörå – japp, du läste rätt, Vörå – vänder jag mig nu till dig. Jag hoppas att du förstår att detta sker i förtroende och att du därför inte delar med dig till någon av det som jag kommer att skriva. Tack, snälla.

    Okej, jag tar det från början: min morgon inleddes med att jag på tidningen kunde läsa att jag är en svikare och bedragare, något som gjorde mig lite lessen i ögat. Först tänkte jag att det kanske var den andra personen som är blind för mig, vad jag förstår så känner hen mig inte närmare. Inte heller har hen någonsin försökt nå mig för att fråga efter min åsikt eller hur jag tänker. Men sen började jag fundera på om det trots allt kan vara så att hen känner mig bättre än vad jag själv gör – och då blev jag ännu lite ledsnare i ögat. Så då skrev jag ett svar åt henom och skickade till tidningen. Så ska man tydligen göra idag, kommunicera via en tredje part.

    Så småningom gav jag ändå upp med min självömkan och mitt syndtyckande. Mest för att jag läste om den senaste skolskjutningen som skett i USA. Om alla de unga drömmar som ofrivilligt och alltför hastigt hade tagit slut. Om liv som släckts, inte bara de vars hjärta slutat slå, utan livet för alla mammor, pappor syskon och vänner som förlorat någon som de älskat högt. Och då insåg jag att mina problem sist och slutligen är små små droppar i det enorma världshavet.

    Sen förstår du, så avslutade jag dagen med att lyssna till en person som levt en stor del av sitt liv under sådana förhållanden som vi i Finland inte har behövt eller ens kan föreställa oss. Som har levt i ett land där den egna folkgruppen inte är värd ens dammet på den väg man går. Och vet du, kära Internät, det ger perspektiv.

    Men nu ska jag snart lägga huvudet på kudden och försöka sova en stund, tack för att du lyssnade. Tack också för idag och alla andra dagar, även om de mellan varven är jobbiga.

    Puss och cyberkram,

    din Linda

     

←Föregående sida
1 … 65 66 67 68 69 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

 

Laddar in kommentarer …
 

    • Prenumerera Prenumererad
      • Linda gillar läget
      • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
      • Linda gillar läget
      • Prenumerera Prenumererad
      • Registrera
      • Logga in
      • Rapportera detta innehåll
      • Visa webbplats i Läsare
      • Hantera prenumerationer
      • Minimera detta fält