• Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • Ombytta roller

    oktober 21st, 2016

    Vrid om nyckeln. Vänta på att det slutar pipa. Och tryck på startknappen på vänster sida. Sen trycker du ner pedalen. Lägger i växeln. Och gasar här *visar*. Var gasar du? Där, säger jag snällt. Vad gör du där? Gasar, säger jag lika snällt. Och inser i precis det ögonblicket vad han håller på med: han lär mig köra fyrhjuling på samma sätt som jag försöker hjälpa honom att lära sig finska: Med samma fråga om och om igen, ställd från olika vinklar. Och då blir jag ju lite varm i hjärtat.

    Sen blir jag ännu varmare i hjärtat då jag allt våghalsigare gasar iväg över åkern. Bredvid mig springer min instruktör medan han med jämna mellanrum ropar ut någon ny order: gasa! U-sväng! Var inte rädd! Han skulle bara veta vem han pratar med: här finns ingen rädsla. Bara en illavarslande snabbt regredierande 44-åring som i tanken inte längre sitter på en svart klumpig Trapper utan på en smidig metallicröd Monkey Honda. Min Monkey. Den bästa lilla moppe som någonsin färdats i den här delen av världen. Fast det berättar jag inte, utan lättar på gasen och behärskar mig. Idag är det hans tur att vara duktig och lära mig. Men vänta bara…

    Tills nästa gång jag är ensam hemma.

  • Galor och annat tänkvärt

    oktober 20th, 2016

    Jag tycker om internet och det sätt på vilket det gör världen mindre. För att det hjälper mänskor att hitta andra mänskor. Mänskor som vill dela erfarenheter. Intressen. Och drömmar. Mänskor som ibland kanske känner sig ensamma. Därför är internet nördarnas paradis. Samtidigt som det är dom unga mammornas och dom gamla tanternas. Dom modefrälstas och bilälskarnas. Matälskarnas och dom kärlekshungrigas. Internet förenar.

    Men med det inte sagt att internet är enbart gott. Utan långt ifrån. Här gror också främlingsfientlighet. Avund. Till och med hat. Det är alltför lätt att se ner på andra. Att mobba när motparten inte står framför, inte kan ta ifrån sig. Det är också alltför lätt att låta sig förblindas av yta. Att idolisera.

    Ändå är jag fullt övertygad om att så länge vi bara vet hur vi ska hantera denna värld som synbarligen gör allt så lätt men samtidigt så svårt, så överväger fördelarna. Så länge vi förstår att bakom tangenterna är vi alla fortfarande mänskor. Som gläds, såras. Och gråter.

    Jag läser om att det snart är dags för en av nätets gemenskaper att träffas. På riktigt. Klä upp sig. Prata, umgås och ha roligt tillsammans. Och för en gångs skull inte bara i textform dela sina tankar, drömmar och erfarenheter. Det finns mänskor som tycker att det är en fantastiskt bra sak. Någonting att se fram emot när hösten annars är lång och grå. Samtidigt som det finns mänskor som menar att det finns andra och viktigare saker att fokusera på. Och det är okej, att ha olika åsikter. Att tycka olika. Hur tråkigt skulle det inte vara om vi alla alltid var av samma åsikt?

    Själv gillar jag tanken bakom. Viljan att ta steget från skärm till dansgolv. Från skriven text och stillbild till uttalade ord och rörelse. Jag gillar idén med att ägna en kväll åt att uppmuntra varandra och samtidigt ge erkännande för de ansträngningar som många gör. Att visa på att någon annans texter kanske lyfter en annars crappy day. Eller ger tröst i att man inte är ensam när livet känns tungt. Ja egentligen fattar jag inte hur det någonsin skulle kunna vara fel att mötas.

    På riktigt.

←Föregående sida
1 … 175 176 177 178 179 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

  • Prenumerera Prenumererad
    • Linda gillar läget
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Linda gillar läget
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält