Hoppa till innehåll
  • Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • Varför man har barn

    oktober 29th, 2016

    Jag vet att vi har diskuterat det här förr, men jag vill ändå kolla så att du säkert minns.

    Minns vadå?

    Varför man skaffar barn. Varför vi har dig.

    Jaaa, jag vet… För att man så gärna vill ha barn. För att man tycker om dom. För att man längtar så. Du har sagt det, många gånger!

    Nej.

    Vadå?

    Det är för att man måste ha någon som tar hand om en när man blir gammal. Ibland får man många barn och då har man ju tur, men nu gick det ju så att vi fick bara dig. Vilket betyder att du måste skaffa dig ett jättebra jobb.

    ?

    Du vet när du ibland säger att du inte orkar till skolan. Och jag säger att du måste – framförallt får – gå dit för att lära dig saker. För att sen kunna lära dig ännu mer. Få ett yrke och ett jobb.

    Ja?

    I ditt fall räcker inte det, du måste alltså få ett jättebra jobb. Så att du kan ta hand om pappa och mig. Tänk bara om vi vill ha ett nytt hus när vi blir gamla? Hus är dyra.

    Meh!

    Och om vi vill resa jorden runt, det kostar också.

    Men då måste jag ju få komma med!

    Visst får du, men då blir det ju dyrare. För dig. Med tre biljetter.

    Men nu bråkar du ju!

    Nej. Därför har pappa och jag också tänkt att du borde börja öva i tid, på att jobba. Nu har ju du ingen utbildning än eftersom du bara är elva, men du kan ju göra annat. Före och efter skolan. Vi kan skjutsa dig. Kanske det behövs någon som kan gräva med spade någonstans?

    Men sluta bråka!

    Jag bråkar inte, det är allvarliga saker. Vem ska annars ta hand om oss när vi blir gamla? 

    Maaaammmmaaaa! Sluta!

    Okej då. Vi har väl barn för att vi så gärna vill. Och för att vi tycker om dig. På tal om ingenting alls: Vad vill du bli när du blir stor?

  • Dimma, rädsla och vägval

    oktober 28th, 2016

    img_20161028_102605

    Idag Scooby Dooade vi oss till skolan. Smög oss försiktigt fram bland alla andra små och stora mänskor som hade siktet inställda på samma slutdestination. Trygga i vetskapen om att det i vår dimma inte döljer sig några okända faror. Trots dimman vet vi nämligen vart vägen leder. Vi vet vilka hus som finns där bakom. Och vilka mänskor som befinner sig i just de husen.

    Vår dimma bäddar bara mjukt in oss, för en stund. Den döljer inte, eller skrämmer. Utan ger oss lagom med spänning genom att med sin närvaro fråga oss om vi verkligen är helt säkra på att vi vet vart vi går. Verkligen? Utmanar oss lite. På det sätt som det alltid är bra att utmanas, vilken typ av dimma det än är fråga om. Vare sig det är den riktigt kalla, grå och fuktiga som försåtligt letar sig in i märg och ben. Som vi inte på något vis kan undvika. Eller den dimma som vi bara själva kan se. Den dimma som vi själva ansvarar för och därför måste ta itu med för att ha ens den minsta lilla chans att hitta en väg att gå.

    Och gärna då rätt väg, om möjligt.

←Föregående sida
1 … 173 174 175 176 177 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

Laddar in kommentarer …
  • Prenumerera Prenumererad
    • Linda gillar läget
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Linda gillar läget
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält