AGA Transistorradio, 3140 A, tillverkningsår 1958. Av läder, brun, aningens skamfilad, mycket personlig, men viktigast av allt: min. Mot utbyte av endast 10 euro, dvs ca 100 kronor, fick jag bära hem den från loppis idag. Jag vet inte vem av oss som var mest nöjd, jag eller radion. Eller där hittar jag på igen – eftersom det nuförtiden blir allt svårare att fynda radioapparater så kan jag nästan garantera att det var jag.
Av lädrets skick att döma har radion fått vara med om en hel del. Jag tycker om att föreställa mig all den musik som rattats in från kontinenten. Från Schweiz, Danmark och Tyskland, men också från Falun och Helsingfors. Av lädrets skick är det också uppenbart att radion har levt ett gott och rikt liv, med mängder av levnadsglada mänskor samlade omkring sig. Det ser man på fläckarna från alla de kalla drycker som fumligt blivit utspillda under ljumma och evighetslånga sommarkvällar. Kvällar då inga bekymmer existerade och framtiden var det enda som räknades.
Och nu är väl kanske den framtid som man såg så fram emot här? Men i den framtiden finns tydligen inte utrymme för gamla radioapparater i läder utan istället säljs trotjänarna bort. Lite sorgligt är det allt.
Utom för mig då, som får bära hem dem.