Idag fick jag paket! På posten! Tänk att det fortfarande är möjligt, bara en sån sak. Men även om det var posten som den här gången lyckades leverera paketet (trots alla andra innovativa sysslor som de mellan varven är så väldigt upptagna med) så är det ändå inte dem jag ska tacka. Det var nämligen inte de som införskaffade en liten trave näsdukar med Mimmi Pigg-tryck, paketerade dem snyggt och sedan skickade dem tvärs över landet. Till mig! Snytvägraren nummer 1.
När jag insåg att någon tänkt på mig blev jag så glad och till mig att jag faktiskt snöt mig. Det vill säga efter att jag en lagom stund hysteriskt vridit mig av skratt. Jag menar – allt det besväret för att få mig att snyta mig! Trodde hon verkligen att jag var så lättlurad? Ja, tydligen trodde hon det. Och hur rätt hade hon inte.
Efter att jag lugnat ner mig slog det mig att jag kanske borde skriva mer om saker som jag ”inte tycker om att göra”… Typ ratta Ferrari. Rida islandshäst. Hur stora paket postar du,
Lotta?
Linda gillar läget 
En gång när jag hade skrivit ett blogginlägg om hur förargligt det är då man är utan pollett eller peng av lämplig storlek och följaktligen blir utan kundvagn och måste bära en massa med händer och tänder då man ska handla, fick jag tre polletter från olika håll inom några dagar ❤ Visst är det trevligt då folk tänker på en! 🙂
Men det där med Ferrarin eller islandshästen har jag inte tänkt på, vilken bra idé! 😉
Vilken grej! Och varsågod – mina idéer är dina idéer 🙂