När jag så småningom lyckades mobilisera min kropp till något som åtminstone vagt påminde om arbetslusta så hann historien med ens ikapp mig. I ett av de spadtag jord som jag käckt kastade i skottkärran hittade jag nämligen en bit av en rostig spisring. Högst antagligen från den spis som värmde upp den första lilla stuga som för några hundra år sedan stod på backen. Majas stuga.
Där Majas stuga då stod ska vi nu bygga vår terass 2.0. Hennes vedspis byts ut mot vår gasgrill. Då och nu. Så länge sedan, men ändå så nära. Bara en rostig spisring bort.
Och det känns tryggt.
/ Linda
Linda gillar läget 
Fint inlägg. Att vi tar oss tid och minns de som funnits här före oss känns så viktigt.
Själv bor jag på orten där min familj bott i generationer, jag blir ofta rörd när jag tänker på min pappas gammelmormor som gick i gårdarna och sålde bröd för att klara sig. Våra rötter betyder något, vi är ju bara här en liten stund när allt kommer omkring.
Tack för fin kommentar! Rötter är viktiga och det finns en orsak till att vi befinner oss där vi är just nu. Någon har gått före och banat väg.