När jag så småningom lyckades mobilisera min kropp till något som åtminstone vagt påminde om arbetslusta så hann historien med ens ikapp mig. I ett av de spadtag jord som jag käckt kastade i skottkärran hittade jag nämligen en bit av en rostig spisring. Högst antagligen från den spis som värmde upp den första lilla stuga som för några hundra år sedan stod på backen. Majas stuga.

Där Majas stuga då stod ska vi nu bygga vår terass 2.0. Hennes vedspis byts ut mot vår gasgrill. Då och nu. Så länge sedan, men ändå så nära. Bara en rostig spisring bort.

Och det känns tryggt.

/ Linda