Efter att igår ha väntat på service i två evigheter och en kvart lyssnandes till enerverande syntetisk musik var det nästan så att jag tog fram mitt sarkastiska jag vid den första mänskliga röstkontakten. För att fråga om dom någon gång hade tänkt på att de kanske skulle få MER UTRÄTTAT om personalen inte jammade loss på elorgel och andra utdöda instrument dagarna i ända?!
Någonstans där lyckades jag dock hejda mig eftersom jag den hårda vägen lärt mig att sarkasm kanske inte ligger högst upp på den lista av saker som triggar igång människors tjänstvillighet…
Och den behövde jag ju. Mycket.
/ Linda
Linda gillar läget 