Medmänniska eller motmänniska?

Ja vad är jag? Egentligen? Frågan är alldeles ny för mig och väcktes idag under en föreläsning med Patricia Tudor-Sandahl. Rent spontant skulle jag ju vilja säga att jag uppfattar mig som en medmänniska. Även om jag stundvis kan känna mig alldeles rejält mot det mesta. Sällan människor dock. Idag var jag till exempel alldeles enormt mot trafikljusen som blev röda så fort jag försökte närma mig dem. Jag var definitivt mot den enerverande musik som återkom på radiokanal efter radiokanal. Och jag var till och med mot den lunch som serverades på jobbet. Trots att jag egentligen tycker att sånt är förkastligt. Speciellt nu efter resan till Rom där jag såg människor gräva i sopcontainrar för att överhuvudtaget få någonting att äta.

Men när det gäller att vara en människa som förhåller sig till andra människor så tycker jag att jag med gott samvete kan sälla mig till kategorin medmänniskor. Ibland är jag till och med alldeles för mycket med, och snubblar då på gränsen till vad jag kan hantera. Även det tvingades jag inse på den resa som jag gjorde för några dagar sedan. När jag förutom människor som grävde efter mat i containrarna även såg människospillror som i brist på tak över huvudet sov på gatan. Det som dock skar mig allra mest i hjärtat var de två små barn som på trottoarkanten sent en kväll matades av en frånvarande mamma. Om hon var påverkad av droger eller livet i allmänhet kan jag inte säga. Men ingen i den lilla trion såg ut att ha det så som jag skulle önska att mammor och små barn ska få ha det i världen idag.

Så vad gör man då som medmänniska? Jag kan inte gråta för allas skull, då skulle jag gå under. Och även om jag skulle kunna göra det, så hjälper det dem inte. Samtidigt som jag är tacksam för att jag och min familj får bo och leva i Finland – så gör synen av allt elände så fruktansvärt ont i mig. Vad gör man?

/ Linda

2 thoughts on “Medmänniska eller motmänniska?

  1. Ja, vad gör man? Man kan ju inte ränna runt världen och hjälpa alla, men då man stöter på någon och hinner tänka tanken ”kunde jag göra nåt”, DÅ finns det alla möjligheter i världen att göra det. Åtminstone ställa den kundvänliga frågan: kan jag hjälpa dej? Det värsta är nog att bara gå förbi, och känna den där tyngden i hjärtat, då gör man nog sig själv en björntjänst…

    • Du har så rätt – det gäller att hjälpa där man kan och har möjlighet för att på det viset åstadkomma skillnad. Gamla hederliga ”ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälp någon”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s