Jag är rädd för att det kan ha skett ett fatalt misstag när jag tillverkades. På något sätt måste man ha totalt förbisett husmorsgenen och jag kan tänka mig att det lät så här när listan med mina gener, instinkter och förmågor prickades av:
Glad – check!
Snäll (för det mesta) – check!
Kärlek till böcker – check!
Ommöbleringsmani – check!
Tapetseringsiver – check!
Lust till gammal Citroén – check!
… och här någonstans gick det fel. När det var dags att installera och checka av de mer husmodersanpassade sysslorna så är min kvalificerade gissning att det gick till ungefär så här:
Installatör 1: Lust att tvätta fönster – ch… å nej! Lusten att tvätta fönster tog nyss slut!
Installatör 2: Men om vi beställer in ny lust och gör henne nästa vecka?
Installatör 1: Äsch, har vi kommit så här långt är det lika bra att göra henne klar.
Installatör 2: Men har vi något annat att ta till?
Installatör 1: Vänta så kollar jag lagret… Ja här vi något! Salmiakbegär? Det är väl nästan jämförbart med fönstertvättarlust?
Installatör 2 Det blir perfekt! Varpå man hörde:
Salmiakbegär – check!
Idag skulle jag eventuellt ha kunnat byta ut salmiakbegäret mot ett uns iver inför den årliga fönstertvätten. Ja ni läste rätt. Årliga. Att tvätta fönster gör jag bara när jag absolut måste. Och till och med då våndas och ylar jag i frustration. När det kommer till uppgifter som ingår i paketet eget litet hushålle (som Lotta på Bråkmakargatan sa) så finns det ingenting jag älskar mindre än att tvätta fönster. Bättre blir det inte av att vi bor i ett hus från 60-talet där de dubbla fönsterglasen för något decennium sedan utökades med ett innerglas. Imagine! Sex sidor av vansinne på varje fönster.
Min absoluta ofavorit är vårt ena vardagsrumsfönster vilket mäter 1.90 brett och 1.30 högt och som öppnas NERIFRÅN OCH UPP! Man måste alltså lyfta upp de vidrigt tunga fönsterglasen för att sedan med ena foten skuffa in två stolar under så att hela härligheten lutas mot stolsryggarna. Om man överlever detta första moment har man stora chanser att också det året komma levande ur det hela. Sen återstår att i växthusliknande klimat putsa alla rutorna i tur och ordning. När det äntligen är över är jag hög på fönsterputs och allmänt grinig och svettig… men alltid lika glad när jag inser att mitt barn får ha sin mamma kvar ännu ett år.
Ikväll tror jag bestämt att mamma Linda gjort sig förtjänt av ett glas vin. Så det så.
/ Linda
Linda gillar läget 