Hoppa till innehåll
  • Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • Ordet som börjar på ”f” och slutar på -an

    februari 21st, 2018

    Måndagmorgon: jag vacklar ut i köket. Trött i ögonen och tung i kroppen. Allt jag begär är ytterligare några timmars sömn vilket brutalt förnekas mig. Som grädde på moset stiger jag i någonting vått när jag kurvar in i köket. Vått och gult. Och bredvid (i) allt det våta står min högt älskade, äkta (och enda) läderväska. Så jag använder ordet i rubriken: högt och repetitivt. Med ordet ”hund” tätt sammankopplat: hundf-an, hundf-an, hundf-an har … Ni förstår kanske vad hundf-an hade gjort?

    Onsdagkväll: efter två sjukdagar tillbringade i Netflix-trans backar jag och Sunkopeln långsamt ut från biltaket. Tar oss ut till The Replot Highway (väg 724) och svänger höger mot byn. När jag gasar upp och lägger i trean hör jag ett obestämt dunkande under bilen och hinner tänka att nu ger den f-ans Sunkopeln upp också. Tänk att man a l d r i g får vara glad! Två sekunder senare inser jag vad jag nyss tänkte: Sunkopeln, och EXAKT i den stunden slår det mig, motorvärmarsladden. Utrustning som man inte behöver i sin trygga webasto-försedda Volvo – men som är livsavgörande för en Opel Vectra vilken är avlad för ett årtusende sedan och för att färdas i ett klimat där långkalsonger är mänskans bästa vän.

    Så jag svär repetitivt (f-an x många) blinkar och svänger in på busshållplatsen. Kastar mig på knä framför bilen. Och tar snabbt som attan bort motorvärmarsladden innan någon hinner peka finger åt mig medan de ropar otidigheter om blåsta brudar.

    Och nu sitter jag här. Medan jag överväger om det alls är klokt att gå utanför dörren imorgon. Å andra sidan har jag noterat att livet inte alltid är så hoppsan hejsan på den här sidan ytterdörren heller: if you know what I mean… Kanske man helt enkelt biter ihop? Ser efter var man sätter sina fötter (och ägodelar). Och gör en lägescheck innnan man blåser iväg.

    Så går det som det går i alla fall.

     

     

  • VVS – Folkrörelse in the making

    februari 19th, 2018

    Under den senaste tiden har jag vid olika tillfällen blivit informerad om att ”det är sånt man får tåla”. Eller att ”det är sånt som följer med”. Och med de orden avses att om någon (typ jag) har gett sig in i lokalpolitiken så får man helt enkelt ta de ifrågasättanden, fula kommentarer och elaka omdömen som kommer med på köpet.

    Det förstnämnda kan jag hålla med om, till och med konstatera att så måste det vara: åsikter och argument ska granskas och det måste man absolut tåla. När ingen längre ifrågasätter tillvaron, vad som sker och vem som yttrar vad och varför, får vi ett livlöst samhälle. Men att man skulle tvingas tåla fula kommentarer och elaka omdömen – det kommer jag aldrig att gå med på. Så behöver det inte vara och så ska det inte vara.

    Ingen ska behöva utsättas för eller ta emot sådant. Varken förtroendevalda, tjänstemän, anställda eller kommunivånare. Inte heller äldre, yngre, pojkar, flickor, kvinnor eller män. Man ska inte behöva ta sånt om man jobbar som sjukskötare, socialarbetare, ingenjör eller lärare.

    No way José. Vi äger alla rättigheten att bli sakligt bemötta.

    MEN: det innebär då automatiskt att ingen heller ska uppfatta det som att de kan ta sig rätten att ge andra fula kommentarer och elaka omdömen. Precis på motsvarande sätt har vi alla en skyldighet att bemöta andra sakligt. Granska och ifrågasätta: ja. Men aldrig förminska eller förlöjliga. Vi har alla ett ansvar.

    Därför har jag nu bestämt mig för att ta initiativet till en modern folkrörelse: VVS – Våga Vägra Skitsnack. Om ni betraktar logon (som speciellt tagits fram för ändamålet), ser ni att metaforen till och med håller! Först hade jag tänkt att ”S”:et skulle stå för spydigheter men på något vis kändes det inte alls lika talande och kraftfullt. Så småningom kommer logon att tryckas upp på t-shirts, buffar och bildekaler så att man enkelt kan visa var man står i frågan.

    VVS

    Mitt kortsiktiga mål är att skaran som kan och vill jobba för detta snabbt växer så att  det inom alla samhälleliga sektorer finns VVS-arbetare (så hade jag tänkt kalla oss) som inte accepterar att någon snackar skit om och till en själv – och heller aldrig snackar skit till eller om någon annan. Mitt långsiktiga mål är att vi årligen ska kunna utnämna Årets VVS-arbetare och att det ska bli en utmärkelse som man verkligen kämpar för att uppnå.

    Även om jag är fullt övertygad om att vi alla i och med vår uppfostran har grunderna i VVS så att säga inom oss, kommer en manual att utarbetas. Manualen och logoförsett material kan inom kort beställas från hemsidan.

    Ni är alla hjärtligt välkomna med!

     

←Föregående sida
1 … 65 66 67 68 69 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

Laddar in kommentarer …
  • Prenumerera Prenumererad
    • Linda gillar läget
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Linda gillar läget
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält