Linda gillar läget

Snabbt som attan

april 20th, 2013

Det finns tillfällen i livet när man måste man agera snabbt som attan. Eller EjEsEjPi som de säger i Greys Anatomy, dr. House och alla de andra tre miljoner läkarserier som går på TV med jämna mellanrum. Ibland får vi vara med om hur en handfull läkare handfallet står kring den döende patienten när Gregory House med käppen i högsta hugg rusar in i rummet. Han vilar inte på lagrarna utan ropar snabbt ut kommandot bring me the scalpel EJESEJPI! Varpå han med ett snyggt och välriktat snitt frilägger andningsvägarna eller amputerar valfritt ben. Då händer allting verkligen snabbt som attan. Innan de övriga läkarna ens hunnit notera vad som hände är House redan på väg till kvartersbaren på en drink. Alternativt på väg till den kvinnliga sjukhusadministratörens dörr för att tigga om lite kvinnlig fägring och omvårdnad.

Igår gjorde vi en House här på backen. Innan någon av våra grannar ens blev medveten om vad som höll på att hända svepte vi iväg skidor, sparkar och snöskottor till ladan. Lika blixtrande snabbt svepte vi upp från ladan tramptraktorer, traktorkärror och trickcykel. Som små tättingar svoschade vi fram och tillbaka här på backen. Ända tills vi på tre fraktioner av en millisekund städat undan vintern och istället välkomnat vår och sommar.

Vadan denna brådska? Är det verkligen nödvändigt att springa benen av sig på det där sättet? På den frågan vill jag svara: ja absolut. Den finländska våren och sommaren hör till två av de mest nyckfulla och lömska årstiderna i världen. Otaliga gånger har bägge två invaggat mig i säkerhet för att därefter raskt ta ner mig på jorden igen. Så du trodde att våren är här på allvar? Va? Va? För att sedan låta det snöa fram tills pingst. Minst. Om det är fråga om sommaren är alternativet att regnet häver ner från sista maj till mitten av augusti. Man kan alltså inte lita på någonting när det gäller vädret. Noll och intet förtroende ska man hysa inför det. Genom att dock agera mycket mycket snabbt kan man njuta av någon enstaka dag här och var.

Och vet ni vad? Mer begär jag inte.

/ Linda
Solen skiner himlen är blå…

april 19th, 2013

… vad det är skönt att leeeeva dåååå. Så gick en av megafavoritsångerna på det daghem där jag tidigare jobbade. Högt i topp går allas HUMÖR och det är det som suuuusen GÖR! Där vid humör och gör var det inte längre skönsång som gällde om vi säger så. Under de partierna tog nämligen hela högen i för kung och fosterland – eller ja, Sauli och fosterland i det här fallet. Här eftersträvades först och främst kraftig volym. Samstämmighet och finkänslighet var någonting som så att säga they couldn’t care less for. Vi vuxna som satt framför dem lyssnade med lätt krampaktiga leenden för att sedan tacksamt bryta ut i applåder när sången var över. Naturligtvis värmer det alltid hjärtat när barnen är glada, men 25 stycken som simultant svallar över av ystra vårkänslor är snudd på vad man kan hantera.

Idag när jag rattade min lilla älsklingsbil fram längs byalandsvägen så kände jag mig som åtminstone fem av de barnen på ett bräde. Jag hörde mig själv först nynna för att sedan gradvis öka volymen… solen skiner himlen är blå... För visst är det så att man kan övertyga sig själv om att man egentligen har det ganska bra? För varje HUMÖR och GÖR som jag i positiv anda gastade fram så blev livet med ens lite ljusare och lite lättare. Förvisso var det inte enbart min förtjänst, allt började redan med solen som efter många dars frånvaro visade sig. Men där fick vi så att säga a real thing going, solen och jag. Det var teamwork av den bästa sorten.

Så nu vill jag säga två saker:

För det första ett stort ursäkta till min lilla by. Detta för att jag kör omkring i en synnerligen otät bil gastandes obehagligt positiva sånger. För det andra: sjung lite för er själva ibland. Sjung, gasta och lev er in! Jag kan nästan garantera att ni kommer att känna tiddelipommet i er själ.

/ Linda

Snabbt som attan

Solen skiner himlen är blå…