Hoppa till innehåll
  • Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • Att ifrågasätta

    september 14th, 2016

    Vi har fått en konspirationsteoretiker i vår familj. En som googlar. Kollar YouTube. Läser mer eller mindre suspekta artiklar och ständigt har begär efter böcker med titlar i stilen The Great Government Alien Cover-up och annat fantasikittlande. Här funderas på Illuminati, frimurare och andra mystiska sällskap. För denna person (jag väljer här att inte nämna några namn) har livet och tillvaron med ens blivit en enda stor och spännande gåta.

    Och det är bra att ifrågasätta. Bra att inte rakt av köpa allt som läggs framför en. Många, däribland jag själv, skulle säga att det är en stor och nödvändig del av det att växa upp. Ändå gör jag mitt bästa för att försöka få denna min teoretiker att förstå att det finns en fin gräns mellan ifrågasättande och misstänksamhet. Eftersom den senare kan ha en benägenhet att ibland ta över tankarna och då förvandlas från något sunt till något… mindre sunt.

    Men för tillfället tar vi oss fram på det enorma internätet läsandes om Bigfoot, trianglar och Roswell. Och vi ser valda delar av Mulder och Scullys möten med sånt som inte är sådär alldeles vanligt förekommande i våra trakter. Allt medan en del av oss försöker övertyga de andra om att även om stora krafter är i rörelse för att mörka det hela, så är det på riktigt.

    Fast själv är jag ännu inte helt övertygad. 

  • Att säga hej

    september 13th, 2016

    Jag tycker om att säga hej till andra mänskor. Så till den milda grad att jag hellre hälsar en gång för mycket än en gång för lite. Det kan i och för sig vara arvet efter en uppväxt i en småskalig by där alla känner alla (för att inte nämna det faktum att alla på något vis är släkt med alla, men det spännande ämnet tar vi en annan gång) ändå vill jag försöka tro att hälsningsprotokollet är en del av något större. Ett sätt att bekräfta att man verkligen ser den mänska man möter.

    Och det kräver faktiskt ingen större ansträngning, att säga hej. Inte tar det mycket tid heller. Några futtiga sekunder av ens liv så är det gjort. Men de sekunderna kan ibland göra underverk för någon annans taskiga dag. Ditt lilla hej kan visa på att den personen inte är ensam: att hen ingår i ett sammanhang. Ett hej kan också stå för att du är sedd: jag känner dina föräldrar och nästa gång du sparkar sönder den där klätterställningen så ringer jag dem. Cross my heart and hope to die! Och en smiley på det. Inte klokt hur mycket information man kan få in i tre små bokstäver. Social kontroll i dess allra vackraste form.

    Men oavsett vad hälsningen är och vad den står för, så tycker jag banne mig att det hör till det minsta man kan begära av någon. Visst överseende kan jag ha med de som råkar bo i en miljonstad, börjar man där hälsa på alla kan man hastigt räknas in i de icke-tillräkneligas skara. Men här! Där vi bor några stackars myror på ett bräde? Här finns inga ursäkter, varken för äldre eller yngre. När man möts så säger man hej. Och när någon säger hej till dig – SÅ SÄGER DU HEJ TILLBAKA!

    Hrmph. 

     

←Föregående sida
1 … 190 191 192 193 194 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

  • Prenumerera Prenumererad
    • Linda gillar läget
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Linda gillar läget
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält