När natten kommer och vi alla blir så där lagom mosigt och uppgivet trötta, brukar vi sammanfatta vår dag. Sammanfattningen inleds vanligtvis med att en av Ahlbäckarna (av totalt tre) frågar: hur har din dag varit? För att sedan själv först svara: min dag har varit bra! Och då vet man att den faktiskt har varit precis det som sägs, bra. Sällan vill man nämligen köra igång något där kontentan av det hela är att allt skitit sig. Allt från den stund man slog upp sina blå tills de samma blå inte längre hålls öppna. Såna dagar vill man nämligen helst bara förtränga allt det som hänt (eller inte hänt) och istället sikta in sig på en eventuellt bättre morgondag.
Men för att nu föra hela den här grejen framåt, så lyder fortsättningen på sammanfattningskonceptet: varför har din dag varit bra? Något som kan vara inledningen till en hel berättelse om sånt som kanske varit roligt att göra. Mänskor som varit trevliga att möta eller umgås med. Mat som varit det godaste man ätit på länge. Eller så går man helt enkelt på universalsammanfattningen som inkluderar allt det ovan nämnda: DÄRFÖR.
Och vet ni, idag har min dag varit bra. Inte bara därför, utan för att jag fått jobba med några av de roligaste och duktigaste typer som finns. Jag har fått lyssna till intressanta personer. Jag har fått god mat. Och till det både vin. Och choklad. Så här i backspegeln sett så har jag ingen aning om vad som egentligen skulle kunna föra den här dagen till ytterligare höjder. Eller nu ljuger jag så det skräller om det, jag vet visst. Allt som nu krävs är en fluffig kudde.
Till mitt trötta (men nöjda) lilla huvud.
Linda gillar läget 