Att ifrågasätta

Vi har fått en konspirationsteoretiker i vår familj. En som googlar. Kollar YouTube. Läser mer eller mindre suspekta artiklar och ständigt har begär efter böcker med titlar i stilen The Great Government Alien Cover-up och annat fantasikittlande. Här funderas på Illuminati, frimurare och andra mystiska sällskap. För denna person (jag väljer här att inte nämna några namn) har livet och tillvaron med ens blivit en enda stor och spännande gåta.

Och det är bra att ifrågasätta. Bra att inte rakt av köpa allt som läggs framför en. Många, däribland jag själv, skulle säga att det är en stor och nödvändig del av det att växa upp. Ändå gör jag mitt bästa för att försöka få denna min teoretiker att förstå att det finns en fin gräns mellan ifrågasättande och misstänksamhet. Eftersom den senare kan ha en benägenhet att ibland ta över tankarna och då förvandlas från något sunt till något… mindre sunt.

Men för tillfället tar vi oss fram på det enorma internätet läsandes om Bigfoot, trianglar och Roswell. Och vi ser valda delar av Mulder och Scullys möten med sånt som inte är sådär alldeles vanligt förekommande i våra trakter. Allt medan en del av oss försöker övertyga de andra om att även om stora krafter är i rörelse för att mörka det hela, så är det på riktigt.

Fast själv är jag ännu inte helt övertygad.