När livet mellan varven kommer upp i en så där ganska lagom hastighet, är det bra att ha vissa minnesbilder eller regler som för en tillbaka till verkligheten. Regler som hjälper en att fokusera och hålla reda på vad det är som man för stunden egentligen håller på med, och inte allt det där som man istället tycker och tror att man borde göra. Annars är det nämligen lätt hänt att vissa saker automatiseras och man snabbt verkställer utan att tänka efter. Och då kan det lätt gå galet, för att uttrycka det milt.
Själv har jag upptäckt att en av de bästa och mest användbara minnesregler jag har (jämsides med tänk Nokia) är: tänk giraff. Detta eftersom jag kör mycket och byter mellan bilar som beroende på var de är tillverkade, har tanklocket på olika sidor. (Här vill jag ju inte verka intolerant och uttrycka något elakt om andra länder och deras biltillverkning: men hur tänkte britterna, egentligen? Varför måste just de vara tvärtom?)
Men britterna har jag överlistat. Eller egentligen var det giraffen i Givskud Zoo som gjorde det åt mig, när han för några år sedan med bestämda kliv stegade fram mot vår bil och lutade sig ner över vänster sida för att sedan njutningsfullt slicka tanklocket med sin snudd på meterlånga och mycket blåa tunga. Att efter det glömma var man har tanklocket är helt enkelt inte möjligt. Eller jo, det är det ju naturligtvis. De dagarna när man är stressad och det råkar sig så att man kör den av bilarna som har tanklocket på FEL STÄLLE (Oh but yes Sir!). Men då andas man bara lugnt, tänker giraff, och kör bilen till rätt sida.
Och vet ni det är inte allt. Under de senaste dagarna har jag kommit till insikt om att det att tänka giraff också är användbart på en hel del annat här i livet.
Men det får vi ta en annan gång. Man måste veta sina begränsningar.
Linda gillar läget 