Ni minns de två som i torsdags åkte ner till Helsingfors och därifrån vidare till Borgå? Fullastade med choklad, pepparkakor och en hel del annat mer eller mindre onyttigt? Efter några dagar fyllda av intressant kursande, roligt släktbesök, god mat och nostalgifärder medelst gul färja – är vi nu på väg hem igen. Gissa vad vi har med oss? Jo, en ryggsäck. Fylld med frukt. Nej jag skojar inte, vi har lånat en extra ryggsäck till all den frukt vi nu fraktar.
Men hur och varför kanske ni tänker nu. Vad är det egentligen som har HÄNT? Det ska jag förklara för er, det finns nämligen något som heter karma. Ödet. Tingens ordning. Och så vidare. Och hur det nu gick karmade ödet till oss något alldeles förskräckligt i lördags. Eller min son blev tillkarmad, själv satt jag intet ont anande kurs.
För ser ni han var på julöppning med sin faster och köpte två lotter. Och schlabamm! Vann han ett gymbesök på den ena. Men eftersom vi inte hade någon extra tid att springa på gym, frågade de om de fick byta mot något annat, vilket de fick. Sonen fick en fruktkorg istället. Fin korg, mycket frukt. Efter det vecklade han upp sin andra lott och fick… ett spabesök! Samma sak där med tiden, dessutom var han inte riktigt upplagd för spa – så son och faster frågade om han kunde få något annat. Och det fick han: en väska fylld med… frukt! Och ett ljus. En liten ficklampa. Och tunna knästrumpor.
Och ni vet säkert alla hur det är när man någon gång vinner något, att man hemskt gärna vill ta hem det. Då spelar det absolut ingen roll om man råkar befinna sig 500 kilometer hemifrån. Så vi lånade ryggsäck och fyllde den med bananer, äpplen, clementiner, äpplen och persimoner. Sen fick vi och våra frukter skjuts från holmen till Borgå. Från Borgå till Helsingfors åkte frukterna och vi Onnibuss. Sen hade vi två timmar i Helsingfors innan tåget skulle gå, så godhjärtade som vi är visade vi bananerna & co huvudstaden. Högst antagligen kommer de inte dit igen och vi ville ju att de skulle ha något fint att minnas. Och nu ligger de på hatthyllan ovanför oss och undrar över vart de är på väg. Fatta hur förvånade de ska bli när de plötsligt befinner sig i andra änden av landet! För att inte tala om hur förvånade vi är.
Chokoälskarna som gick på en mina.
Linda gillar läget 