• Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • 2016, check!

    december 31st, 2016

    15801869_352656915102846_8615181792745357312_n

    År 2016 har gett mig många insikter. En del av dem har varit goda, medan andra varit mindre bra. Vissa insikter har gjort ont, andra har stilla infunnit sig. Som till exempel när jag kom ut imorse och hittade skylten på bilden fäst vid vår lilla bro.

    För några år sedan när Ahlbäck d.y. mest sov, skrek och tog sig fram enbart i barnvagn, snickrade min man ihop en liten bro över diket bakom vårt hus. Som ni ser är diket varken djupt eller brett men är som sådant ändå ett tillräckligt hinder för att det skulle vara besvärligt att ta sig över det med en barnvagn framför sig.

    I det här diket kommer troligen aldrig någon typ av fisk att finnas. Mest beroende på att det så vitt jag vet inte har någon direkt förbindelse till havet, men också för att vattennivån mycket sällan går över fotknölarna. Ändå har någon (och ja, jag vet vem det är) roat sig med att lägga upp skylten ”Fiske från bron förbjuden”.

    Efter att jag lugnat ner mig och mentalt återhämtat mig från skyltupptäckandet var det egentligen inte bara en, utan två insikter som jag gjorde:

    1. Det här är min typ av humor och de som lade upp skylten känner mig (nästan för) bra.
    2. Skyltar, regler och lagar för skyltarnas, reglernas och lagarnas egen skull är någonting som vi borde komma bort från. Det är istället det som finns bakom allt detta som alltid borde vara av störst betydelse. Det att det finns en mening med det hela: att skydda någon eller någonting, bevara eller främja. Inte bara reglera för att man kan eller för att man har makten att göra det.

    Det är min förhoppning att år 2017 ska bli det år då vi alla verkligen ser över vad det är vi håller på med. Oavsett vem vi är, var vi befinner oss, eller vad vår uppgift består av: tänk lite längre. Tänk lite djupare.

    Sen hoppas jag ju också förstås att vi nästa år ska återfå respekten för varandra. Att det ska vara fullt tilräckligt att vara mänska för att bli respekterad. Att språk, hudfärg, kön you name it, inte alltid ska sättas i första rummet: utan att mänska är det som definierar oss. Att det ska få vägleda oss i hur vi behandlar andra mänskor och hur vi förväntar oss att andra mänskor ska behandla oss.

    (Och så måste jag förstås också lägga med det där obligatoriska och högst världsliga också: snälla, snälla, snälla år 2017: ge mig ett roligt, spännande och rikt år så lovar jag att uppföra mig så bra jag bara kan! Typ.)

    Gott Nytt År!

  • ”Jättekul”

    december 29th, 2016

    huʹmor (engelska humour ’skämtlynne’ m.m., av latin huʹmor ’vätska’; betydelseutvecklingen hänger samman med föreställningar inom den äldre läkarkonsten om ett samband mellan kroppsvätskor och temperament),

    1. som karaktärsegenskap: sinne för det roliga, förmåga att identifiera och med visst nöje acceptera tillvarons ofullkomligheter;
    2. som genre: konstprodukter (i tal, skrift, bild och ton) vars huvudsyfte är att locka konsumenten till skratt eller leende.

    Igår och idag har vi fått läsa om ett gäng med förhållandevis unga män som haft kul på trappan till Domkyrkan i Helsingfors. Ett gäng som säger sig ha till uppgift att vara ”politiskt inkorrekta” och att de ibland ”måste säga saker som förfärar folk”. Det här har de nu förverkligat genom en kort film som sprids på nätet. Om själva tidpunkten för filmandet uttrycker sig deras blöjförsedde talesperson så här: att de ”hade jättekul” och inte kunde ”minnas när vi skulle ha haft roligare”.

    Och det kan man ju kanske tycka är bra, åtminstone för deras skull. Att de har fått skoja till tillvaron en stund. Sånt är nämligen viktigt för att man ska må bra. Men om man ser närmare på resultatet av deras roliga timme och filmen som de delar med sig av, så förhåller sig det inte på samma sätt med tittarna, de har inte roligt. Varför? Man har nämligen missat en väsentlig del av hela humorkonceptet: vars huvudsyfte är att locka konsumenten till skratt eller leende. 

    Men det här förstår man då inte, att man kan reagera så kallsinnigt. De har till och med blivit besvikna på finlandssvenskarna som visat en ”annan sida”. Finlandssvenskar som inte bugar, tackar och tar emot utan svarar med ”osakligheter och svordomar i sociala medier.” Vad var det då för reaktion som man ville ha?

    Om man verkligen velat att vi som tittare skulle ha reagerat som man traditionellt gör på humoristiska inlägg, dvs med skratt men också eftertanke, borde man kanske ha tänkt på att humor tvärt emot vad många tror – är en svår konst att utöva. Alltför lätt blir det hela fel, många gånger när man förbiser två av de mest grundläggande sakerna: humor är smart och humor hånar inte. Humor driver med, ja, men hånar inte. Det finns en fin gräns däremellan och det är en konst att på ett väl avvägt men ändå humoristiskt sätt lyfta fram svåra ämnen.

    Det man i filmen verkligen lyckades med är att håna de flesta: kyrkan och finländarna, såväl de svensk- som finsktalande. I humor är det nämligen också viktigt att man ska kunna identifiera sig själv och jag tror att det är få av oss som på riktigt ser sig själva kräla där på trappan och lika få som skulle kunna ställa sig med piskan.

    Så hur ska vi på ett konstruktivt sätt gå vidare från det här? Och på något vis sakligt diskutera hur vi på riktigt vill och ska ha det i Finland? Det är ju trots allt vårt gemensamma land och gärna skulle vi ju få det att fungera på bästa möjliga sätt. Tyvärr har jag inte det svaret, men kunde vi kanske komma överens om att låta bli filmkamerorna?

    Åtminstone tills vi har ett riktigt manus att komma med.

←Föregående sida
1 … 151 152 153 154 155 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

 

Laddar in kommentarer …
 

    • Prenumerera Prenumererad
      • Linda gillar läget
      • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
      • Linda gillar läget
      • Prenumerera Prenumererad
      • Registrera
      • Logga in
      • Rapportera detta innehåll
      • Visa webbplats i Läsare
      • Hantera prenumerationer
      • Minimera detta fält