• Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • Förgivettagande

    april 21st, 2017

    ”… det som utan att sägas ut förutsätts gälla som sant när ett yttrande görs”

    Var har du servettlådan? frågade min syster för en tid sedan. Vi skulle äta middag hemma hos oss och medan jag fixade maten färdig skulle hon duka på bordet. Genast hon ställde sin fråga stötte vi på problem: nej, jag har ingen låda som jag specifikt tillägnat någon som helst samling av servetter. Och: skulle jag ha en sådan låda är jag inte så säker på att den skulle vara så där fruktansvärt välfylld. Här brukar vi nämligen köra på hushållspapper. Om vi riktigt vill lyxa till det så viker vi dem. På tvären.

    Min syster tog alltså för givet att jag precis som hon är en sucker för vackra servetter och därför shoppar sådana närhelst jag slipper till. Antingen tänkte hon att vi funkar på samma sätt av den enkla orsaken att vi äger typ samma genuppsättning, eller så drog hon slutsatsen utgående från andra premisser.

    På samma sätt ställde min sambo för något år sedan frågan: var har du knappburken? Han hade tappat en knapp ur sin skjorta och nu behövde han en ny. Och eftersom hans mamma alltid hade haft en knappburk fylld av udda knappar och hans mormor likaså – var det självklart att även hans future wife skulle äga en sådan. Tyvärr förhöll det sig så att jag aldrig kommit mig för att samla knappar på hög.

    Men min man tog alltså för givet att jag funkar på samma sätt som hans mamma. Antingen för att jag är kvinna eller så drog han slutsatsen utgående från andra premisser.

    För så gör vi många gånger, tror att andra funkar på ett visst sätt. Tror att vi kan förutse hur andra mänskor är, reagerar och beter sig eftersom det då känns som om vår värld blir mer förutsägbar och lättare att hantera. Vi tar för givet att om de mänskor vi möter bara har en servettlåda eller knappburk – sådär metaforiskt talat – är allt lugnt.

    Men nu har dom ju väldigt sällan det och istället måste vi kanske klara oss med hushållspapper. Eller förbli knapplösa. Ändå är det vid de tillfällena som vi alla växer lite. När vi vågar inse att det egentligen är väldigt få saker i livet som är självklara.

    Eller givna.

  • Schlabamm!

    april 19th, 2017

    Ni vet hur man ibland känner på sig att den dag som ligger framför en kommer att utformas som en enda lång uppförsbacke? Vanligtvis läggs grunden redan vid det första mejlet man läser för dagen eller det första telefonsamtalet som man tar emot, och med det är det kört. Då hjälps inget annat än att snöra på sig skorna och trycka ner svettbandet över pannan för att sedan räkna ner: tio, nio, åtta, sju, sex … och så kör man som bara den. Non stop. Tills det mesta har löst sig eller man fallit avsvimmad ner.

    Idag gjorde jag det, körde. Från klockan åtta tjugo noll noll till sexton tio. Sprang så det visslade om det. Vid några tillfällen, när det ena infernot byttes ut mot det andra, kunde jag pausa och andas ut. I övrigt var det bara att go for it.

    Trots det obönhörliga tempot hann jag ändå njuta litet. Av utmaningar som fick sin lösning. Vänner som överraskade med choklad och kaffe (tack Linda!). Teknik som fungerade. Intressanta mänskor och deras berättelser. Projektsamarbete när det är som bäst. Och den vackraste bron i världen som fortsättningsvis väntade på mig när jag kurvade hemåt där vid halv femtiden.

    Allt det, på en dag. Och imorgon får vi börja om från GÅ.

    Hurra!

←Föregående sida
1 … 120 121 122 123 124 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

  • Prenumerera Prenumererad
    • Linda gillar läget
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Linda gillar läget
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält