• Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • 2021 – de sista skälvande timmarna

    december 31st, 2021

    Eller ja, egentligen har hela året skälvt. Ända in i märgen påverkat av seglivad pandemi, av minnessjukdom, saknad och skrivkramp. Kanske hade jag hanterat allt bättre om det senast nämnda inte hade inträffat just det här året? Eller blev skrivkrampen ett resultat av allt som ägde rum? Jag vet inte, men under ett år skrev jag bara två inlägg på den här sidan. Det räcker inte. När orden som släpps ut blir för få blir mängden som trängs inom en alltför många, tills det blir omöjligt att avgöra vilka som måste frigöras först. Till sist blir det lättast att skaffa lådor och stuva undan alla de ord som redan finns där och på det viset ge rum för fler att stängas in. Men för att inte år 2022 ska följa samma oskrivna mönster gör jag nu ändå ett försök att glänta lite på locken. Ser om orden och texten vågar sig ut.

    Mitt första halva år gick åt till väntan. På att pandemin skulle mattas av. På att vi alla skulle få återgå till vår fysiska arbetsplats. Men också på kommunalval och frihet att äntligen få tänka själv. Utan att dömas av de egenutnämnda domare som ofrånkomligen finns i alla samhällen överallt. Jag väntade på sommar och värme. På att få andas fritt.

    Under årets första halva sålde jag också min vapendragare från många år tillbaka, min älskade Citroen Dyane. Sålde henne för att statuera exempel till resten av min lilla familj. Visa dem att det är möjligt att sälja en bil innan man köper en ny, att det oftast till och med är nödvändigt. Istället för henne köpte jag mig en röd liten sportbil, en Triumph. Kanske var det en ålderskris? Kanske var det ett sätt att visa världen att också jag är cool. Även om jag vid det här laget borde ha insett att det är något som yours truly verkligen inte är, utan istället mera av en rostig, skramlig, plåtlådsmänniska. Under senhösten saknade jag Dyane så att jag nästan gick i bitar. Skämdes gjorde jag också – hur kan man sälja en vän? Så den senare halvan av året köpte jag mig en annan plåtlåda. En rostig skramlig en, precis som jag.

    Det här året dog flera personer som under lång tid funnits nära mitt hjärta och under sommaren deltog jag i tre begravningar. I den vackraste av tid var det många med mig som fick ta det största och mest ofrånkomliga av avsked. Under året blev också en av mina mest älskade diagnostiserad med minnessjukdom och där är saknaden annorlunda. Jag förstår ännu inte hur en människa bit för bit kan demonteras. Förstår inte hur konstigt det känns att sakna någon som ännu står bredvid en.

    Som år betraktat var 2021 alltså ingen höjdare, ändå fyllde det sitt syfte: att lära mig mer om hur det är att vara människa. Jag har nämligen också skrattat en hel del med familj och vänner. Övningskört i nejden tillsammans med den yngre generationen och under de resorna fått min muskiksmak uppdaterad på det mest kreativa sätt. Jag har paddlat i ljusa sommarnätter och vandrat i snåriga och mörka skogar. Jag har delat min arbetsvardag med fantastiska kollegor och tillsammans har vi hittat lösningar till det mesta som behövts lösas.

    Visste ni att en del forskning säger att under de år då vår ålder slutar på en nia tar vi fler omvälvande beslut än under andra år? (annan forskning säger whats’s the difference liksom, år som år, same same) Det sägs att övergången konstruerar ett slags öppning till reflektion över vad vi har åstadkommit och vart vi är på väg. Vi söker mening vilket ibland kan vara nog så svårt att finna, medan den andra dagar är självklar. Under de dagarna tänker jag att det kanske inte behöver vara mer invecklat än att meningen ligger i att att finnas till? För andra, men också för sig själv.

    År 2021 slutade min ålder på just den siffran, 9.

    Tänk.

  • Till framtidens beslutsfattare

    maj 28th, 2021

    ”En kommunalpolitiker i ett representativt politiskt system är invald för att jobba för kommuninvånarnas bästa och att utgående från tillgängliga fakta fatta beslut med det målet i ständig åtanke. När nya fakta tillkommer i ett ärende bör ändå politiker kunna vara beredda att omvärdera en tidigare åsikt, och även ändra åsikt i en fråga. Detta borde inte vara kontroversiellt på något sätt utan är i allra högsta grad något som man borde kunna förvänta sig av folkvalda representanter.”

    Texten ovan är direkt klippt från sammanfattningen av rapporten ”Följderna av en folkomröstning” (ÅA, 2021), en rapport som flitigt lyfts fram de senaste veckorna. Eftersom undertecknad inte ställer upp i årets kommunalval har jag gjort mitt bästa för att stå bredvid de diskussioner kring konsumentupplysning och olika frågeställningar som aktualiserats. Men eftersom jag trots allt har två fullmäktigeperioder bakom och är övertygad om riktigheten i det inledande citatet, vill jag från min horisont ta tillfället i akt och ge framtidens beslutsfattare lite färdkost på vägen.

    Inledningsvis vill jag säga tack till er alla som oavsett parti väljer att ställa er till förfogande! Det är ett utmanande uppdrag ni är beredda att ta emot. På era valfoton och affischer ser jag därför mer än era leende ansikten. Jag ser viljan att ta ansvar, att göra ert bästa för kommunen och för oss alla som bor i den. Det är stort. Just nu är ni taggade, uppspelta rent av! Ni talar om allt det ni vill åstadkomma. Om saker som är viktiga för er och frågor som ni kommer att lyfta.

    För er som efter den 13:e juni kan konstatera att ni fått kommuninvånarnas förtroende, kommer det första året att passera i en adrenalinhög räcka av information och möten. Det är mycket nytt att ta till sig, mycket att lära. Ni kommer att märka att lokalpolitik är givande och roligt, men samtidigt inse att politiken även är utmanande, långsam och svår. Ni står nämligen inte ensamma där. Era vallöften ska med ens fogas samman med de övriga förtroendevaldas. Alla med sina värderingar och sin personliga syn på vad ”det bästa för kommunen är” och alla med sin ideologiska partilinje. När du kommer så här långt behöver du kunna föra en dialog. Du måste kunna prata för din sak, men det som många gånger är ännu viktigare är att kunna lyssna in människorna omkring dig. Och under tiden som alla dessa samtal förs svävar den krassa verkligheten högt över era huvuden: kommunens budgetramar som har all makt att höja eller sänka era löften och planer. Som förtroendevalda kan vi lova i princip vad som helst, men ekonomin har alltför ofta sista ordet.

    I den kommunala ekvationen finns det alltså många faktorer och intressenter att ta i beaktande. Det är du, ditt parti, andra förtroendevalda, deras partier, den ekonomiska verkligheten, tjänstemännen, regionen och naturligtvis orsaken till att ni befinner er där ni gör: kommuninvånarna som har gett sin röst till alla er förtroendevalda. Det är här jag kommer tillbaka till inledningscitatet.

    Under de kommande fyra åren kommer du vid någon tidpunkt att märka att rösterna och viljorna omkring dig blir väldigt många. Det blir kanske svårt att avgöra vad som är det centrala och vem som ropar högst. Och jag tänker att det är just i det här skedet som det kommer att krävas som mest av dig. Utgående från all information du fått ta del av och alla förväntningar som ställs på dig, behöver du kunna fatta beslut som du kan stå för. Jag tänker att det också är här som det krävs som allra mest av kommuninvånarna och de andra intressenterna som står runt omkring dig. Jag vill nämligen inte tro att de personer vi väljer in blir valda enbart på grunden av endast en sakfråga, utan att vi väljs på bredare grund än så. Att det hos kommuninvånaren ändå ska finnas en tanke om att den person som hen väljer att rösta på, ska genomföra sitt uppdrag omsorgsfullt. Och med det menar jag att personen på ett gott sätt verkligen ska vilja och kunna sätta sig in i olika ärenden.  

    Du kommer att märka att vilken kommunal fråga det än gäller, är det sist och slutligen svårt att avge ett bergfast ja eller nej. Så här är det eftersom väldigt få frågor är svartvita då vi befinner oss i ett samhälle som inte är statiskt utan i ständig förändring. Världen krymper, reformer på olika nivåer äger rum, sätten att arbeta förändras. Människor föds och människor dör.

    Jag har vid tillfällen informerats om att man som förtroendevald behöver jämföra sin situation med att stå inför prästen. Att man måste kunna svara ja. Eller nej. Min uppfattning skiljer sig något där. Som förtroendevald behöver man först och främst kunna ge ett övervägt och noggrant formulerat svar som visar på att man satt sig in i den aktuella frågan och beaktat olika alternativ. Vi borde egentligen väldigt sällan kunna lova ett absolut ja eller nej till någonting förrän vi grundligt tagit oss an en fråga.

    Oavsett vad det än gäller i en kommun eller världen som sådan, tänker jag också att det sällan blir bra om vi försöker binda människor till någonting. Det är min uppfattning att gemensamma värderingar ska bära oss framåt i våra handlingar och inte binda fast oss, istället för att binda behöver vi kunna visa på och lyfta fram det positiva med just vår lösning på en fråga.

    Med de orden upprepar jag mitt tack och säger lycka till åt alla er kandidater! Och till er som kommer över den magiska gränsen för antalet röster i er kommun: ta del av all information ni får tillgång till. Lyssna in människor och olika alternativ. Fatta beslut utgående från det. Och gör ert bästa.

    Mer kan man inte.

    Linda Ahlbäck, snart pensionerad lokalpolitiker, Korsholm

←Föregående sida
1 … 9 10 11 12 13 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

  • Prenumerera Prenumererad
    • Linda gillar läget
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Linda gillar läget
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält