• Vadå, gilla läget?
  • Linda

Linda gillar läget

  • Shake it ´til you make it

    augusti 6th, 2017

    För några dagar sedan köpte jag mig ett nytt pennställ. Svart, snyggt och försett med texten ”Do 1 thing at a time and do it well.” Med tanke på att hösten med all sin kraft snart kör igång, så kände jag ett obegripligt begär efter just det pennstället som i all sin enkelhet ska kunna påminna mig om att bromsa in när jag försöker göra alltför mycket samtidigt. Sådär som man kanske upplever att man ibland förväntas göra.

    Ändå insåg jag idag att det finns uppgifter som man måste göra samtidigt för att de överhuvudtaget ska bli gjorda. Uppgifter när multitasking is da * (shit skulle det stå där, läs inte parentesen barn!). Det jag naturligtvis syftar på är traditionella hushållssysslor som vikning av tvätt, strykning och mangling. Detta ledde till att jag idag har utvecklat det nya konceptet: Shake it ´till you make it.

    Konceptet förenar dessa outsägligt tråkiga hushållssysslor med någonting som även det är svårt att motivera sig för ibland: träning. Du kan alltså förena nytta med nöje OCH välmående, tänk! Allt du behöver är:

    • en 12-åring
    • en smarttelefon inklusive högtalare
    • en mangel (begagnad)
    • ett strykbräde
    • ett strykjärn
    • obegränsad tillgång till tvätt

    Har du allt detta? Då är det bara att köra igång!

    Inled med att tvinga 12-åringen att göra en spellista på Youtube med såndär bra musik som mamma tycker om, du vet vad jag menar! Tvinga sen samma 12-åring att i sitt vansinnesråddrum leta efter sin högtalare. Gå därefter in i grovköket. Dunka tårna i allt bråte som ligger på golvet. Svär upprepade gånger från djupet av magtrakten (bra för diafragman) och gör samtidigt hopp på stället x flera. Upprepa hela serien tre gånger medan du söker dig fram till bänken där du ska hålla till.

    När du kommit så långt inser du att din telefon snart dör, varför du slår dig tillbaka mot korridoren med riktning köket. Hämta laddare, börja om. När du äntligen pluggat i telefonladdaren i vägguttaget samt högtalare i telefonen och sökt fram spellista (som faktiskt blev grymt bra) så är uppvärmningen över och det är dags att inleda själva passet!

    Plugga i strykjärnet. Trassla in sladden i strykbrädets underrede. Flytta strykbrädet (eftersom det står framför mangeln) dra undan foten när strykjärnet i blixthastighet faller mot din stortå. Svär. Hoppa. Upprepa.

    Plugga i mangeln. Om du fortfarande är upprörd efter att strykjärnet nästan smoshade din fot ska du akta händerna! Du vet väl att de flesta olyckorna sker i hemmet? Vik ett lakan. Skaka loss axlarna lite till Human. Starta mangeln och stryk en skjorta under tiden. Fultwerka under tiden (men bara om ingen ser) till Despacito. Ut med lakanet in med nästa. Stryk skjorta. Knäböj något så infernaliskt. Släpp loss allt du har till AC/DC Can´t stand still. Och upprepa!

    Så länge som du har musik att tillgå och ditt förstånd är intakt.

     

     

     

     

     

     

  • Happily ever after

    augusti 4th, 2017

    vi-2Precis här och nu tänkte jag att jag skulle paketera 17 års äktenskap. Att jag snyggt skulle komprimera alla dagar, månader och år i en varm och lycklig liten berättelse där upptakten skulle utgöras av hur det var och kändes att faktiskt hitta någon som man ville gifta sig med. För att inte tala om hur det var och kändes när man hittade någon som kände på samma vis, fast i motsatt håll då.

    Men i samma ögonblick som jag tänkte tanken, insåg jag att det kanske skulle vara att ta sig vatten över huvudet. Är det ens möjligt att göra något sånt och fortfarande hålla sig till sanningen? Utan att i någon ände skarva bara lite lite? Det är inte sagt att jag skulle göra det medvetet, men vi mänskor har tyvärr en benägenhet att försköna tillvaron.

    Jag kanske skulle skriva att allt har varit fantastiskt underbart hela tiden. Att vi aldrig har tyckt olika. Att vi aldrig har blivit vansinniga på varandra. Och sen kanske jag skulle skriva att det inte finns en enda sak som vi skulle vilja ändra på hos varandra. Men då skulle jag ljuga, bigtime.

    Så istället skriver jag såhär: för många år sedan träffade jag någon som jag faktiskt ville gifta mig med. Och kan ni förstå, han ville gifta sig med mig! Sen dess har en hel del dagar passerat. Många har varit alldeles jopphejdi:iga med pukor och fanfarer i alla hörn, medan andra har varit mer lågmälda och några till och med motiga. Och en del dagar har helt enkelt bara: gått. Men sett så här i backspegeln så överväger jopphejdiet, alla gånger. Och jag tror att när man har förstått och vågar lita på det, så vågar man vänta ut och ha överseende också med det motiga.

    Borde jag kanske starta en ”Fråga Linda” spalt kring samlevnadsfrågor? Eller nej, säkrast att inte utmana ödet när man mellan varven knappt förmår hålla i sitt eget liv. Jag nöjer mig med att istället utropa ett litet … Tjohooo!

    Över åren som gått sedan den 5 augusti år 2000.

     

←Föregående sida
1 … 99 100 101 102 103 … 322
Nästa sida→

Drivs med WordPress

 

Laddar in kommentarer …
 

    • Prenumerera Prenumererad
      • Linda gillar läget
      • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
      • Linda gillar läget
      • Prenumerera Prenumererad
      • Registrera
      • Logga in
      • Rapportera detta innehåll
      • Visa webbplats i Läsare
      • Hantera prenumerationer
      • Minimera detta fält