Det sägs att livet aldrig är så närvarande som i den stund vi ser döden. Det är där i gränslandet mellan det kända och okända, som vi känner och upplever de starkaste känslorna. Av glädje och sorg, ångest eller befrielse. Någon klamrar sig fast och vill absolut inte släppa taget om allt det de har och är, medan andra stillsamt öppnar sina händer.
Det sägs att det ibland finns alternativ, att leva eller dö. Men när lindring och ro är det som eftersträvas existerar inga val. För någon innebär livet i sig självt döden.
Det sägs att det då är svårast för dem som måste stå bredvid. För dem som skulle göra allt för att få fortsätta älska, beskydda och hålla kvar, men inte har den makten i sina händer.
Livet och döden. Döden och livet. Utan det ena –
finns inte det andra.
Jag har suttit och läst runt på din blogg. Äntligen en blogg om livet! Tack!
Hej,
Roligt att du hittat mig – och tack själv för de orden! Lite bloggtorka just nu dock, mest beroende på en massa liv som kom i vägen…
Suck! Man kommer ju bara till min politiska blogg med den här profilen. Nå min privata är http://www.mitawa.ax
Tack, jag får hälsa på!