Om jag igår hade vetat om det som jag vet idag, skulle jag verkligen ha tagit tillfället i akt och skrivit till dig. Men då jag stod där framför din julröda postlåda tänkte jag ännu att jag är en ganska snäll och bra typ. I mitt övermod tänkte jag till och med att såna mänskor som jag, vi får ju grejer ändå. Varför då be om något, liksom?
Men nu är jag här. Och nu ber jag (läs: tigger) samtidigt som jag har ett löfte till dig:
Snälla, snälla Tåmten, låt det vara så att hastighetskameran söder om Björneborg men norr om Raumo var väldigt känsligt ställd. Och snälla Tåmten, låt det vara så att mitt foto inte blir sådär jättesvinigt dyrt. För vet du Tåmten, det fanns ingen annan bil i sikte och jag körde mitt i skogen. Du som också är norrifrån vet väl att Finland till största delen består av obebodda trädbetäckta marker och sjöar?
Om du hjälper mig lite här, så lovar jag att hädanefter hålla ögonen på hastighetsmätaren var än jag och min Volvo befinner oss.
Cross my heart and hope to die.
Din Linda
Linda gillar läget 