Aj

Jag tycker ju om mat i allmänhet. Mycket. Också julmat tycker jag om, massor. Åtminstone de där första gångerna i december när man i nästan ett år väntat på det som komma skall. Salladerna, sillarna, alla möjliga inläggningar, anläggningar och uppläggningar. Och naturligtvis måste man ta lite av allt, tänk om man missar något gott?

Så medan man plockar lite här och lite där fylls fatet stadigt på. Av förrätter. Huvudrätter. Efterrätter. Och lite dricka till det. Vitt vin till förrätten. Snaps till sillarna. Rött vin till huvudrätten. Och lite likör till kaffet. Målmedvetet äter man sig genom allt det som läggs fram. Och alla är glada, pratar och skrattar medan de äter.

Under årens lopp har jag blivit väldigt duktig på att äta. Prata och skratta är jag också ganska bra på, därför gillar jag hela julmatsgrejen. Jättemycket.

Det som jag kanske inte gillar fullt lika mycket, är när man två kvällar efter varandra upprepar (nästan) hela konceptet. Då fattar till och med jag vad som menas med för mycket av det goda.

sign. Aj i magen