Mat och annat juligt

julen_17

Jag vet inte riktigt när det hände, men någonstans där mellan år 5 och 45 så övergick mitt fokus från mängden julklappar som jag skulle få till mängden mat. Från böcker till skinka. LP-skivor till sill-inläggningar. Mjuka paket till … ja ni fattar säkert vart jag vill komma med det här: julen är inte längre vad den har varit.

Under all den tid som jag under de senaste dagarna har legat på sängen (eller soffan) med en bok (eller framför Netflix) har jag jag grunnat på den här frågan, dvs inte bara när det här ägde rum, utan också varför. I och för sig spelar varken det ena eller det andra någon roll, men något måste jag ju sysselsätta hjärnan med så att den inte klibbar igen av allt skinkfett som kanske hellre borde ha donerats hit istället för att ha förtärits.

I det här skedet har jag tyvärr inte kommit längre i tankearbetet än att såväl ”när” som ”varför” bör betraktas som ytterst relativa och flytande begrepp. Därför har jag istället försökt se på resultatet av det hela och formulerat en konkret och mycket aktuell slutsats: julen för mig är mat.

Och nu är jag jättemätt.

 

Aj

Jag tycker ju om mat i allmänhet. Mycket. Också julmat tycker jag om, massor. Åtminstone de där första gångerna i december när man i nästan ett år väntat på det som komma skall. Salladerna, sillarna, alla möjliga inläggningar, anläggningar och uppläggningar. Och naturligtvis måste man ta lite av allt, tänk om man missar något gott?

Så medan man plockar lite här och lite där fylls fatet stadigt på. Av förrätter. Huvudrätter. Efterrätter. Och lite dricka till det. Vitt vin till förrätten. Snaps till sillarna. Rött vin till huvudrätten. Och lite likör till kaffet. Målmedvetet äter man sig genom allt det som läggs fram. Och alla är glada, pratar och skrattar medan de äter.

Under årens lopp har jag blivit väldigt duktig på att äta. Prata och skratta är jag också ganska bra på, därför gillar jag hela julmatsgrejen. Jättemycket.

Det som jag kanske inte gillar fullt lika mycket, är när man två kvällar efter varandra upprepar (nästan) hela konceptet. Då fattar till och med jag vad som menas med för mycket av det goda.

sign. Aj i magen