Vet ni vad jag tror? Jag tror att det någonstans finns en liten gubbe eller gumma som för länge sedan anförtrotts fjärrkontrollen till det stora digitala urverk som mäter upp alla helger i tid. Och inte bara det: jag tror att densamma gubben eller gumman i något skede blivit väldigt besviken på någonting under en helg. Så till den milda grad besviken, att gubben eller gumman helst stökar undan helgeländet så snabbt som möjligt. Inte bara helgen som nu är, utan alla helger.
Så dom ökar på hastigheten. Låter sekunderna, minuterna och timmarna fladdra förbi i allt snabbare takt. Och för varje sekund, minut och timme som försvinner bort, får dom allt lättare att andas. Men samtidigt som deras andetag flyter lättare, börjar alla mänskobarns dito sakta stramas åt. För varje sekund, minut och timme som visar att en ny arbetsdag snart står för dörren, blir mänskobarnens andetag allt tyngre.
Eller så finns det inga sådana gubbar eller gummor. Inga sådana stora besvikelser. Och inga fjärrkontroller eller urverk heller. Kanske är det bara så att tiden går snabbt, när man har roligt? Kanske är det till och med så som det ska vara. Fast hur ska jag egentligen veta det? Jag som bara sitter här en helt vanlig söndagskväll. Väntar på måndagen.
Och hittar på.
Linda gillar läget 