Har ni tänkt på det… att dagar ibland känns svartvita redan från den stund man slår upp ögonen? Trots att solen lyser in genom fönstret. Trots att himlen långsamt färgas i olika nyanser av guld – så vet du att dagen kommer att förbli svartvit. Kanske är man trött. Ledsen. Bara allmänt uppgiven. Eller så är det ett val man gör. Man väljer att varva ner från allt det intensiva. Skyddar sig i en svartvit liten kokong. Sparar krafter. Tills man åter är mogen att ta emot färgerna.
/ Linda